Mänskliga rättigheter?

Hur uppföljer Ryssland de mänskliga rättigheterna?

De mänskliga rättigheterna är grundade i syfte som rättesnöre, alla världens länder ska försöka rätta sig efter. Förklaringen består utav 30 artiklar, som belyser alla individers rätt till frihet och utbildning. Och självklart sådant som alla individer har rätt att vara fri ifrån, såsom tortyr och slaveri.

Enligt regeringens hemsida har Rysslands förhållningssätt till de mänskliga rättigheterna kritiserats av både Europeiska Unionen (EU) och Sverige. Kritiken förs gentemot den såkallade ”fria” opinionsbildningen, då landets två största partier ”Det enade Ryssland” och ”Den ryska federationens kommunistiska parti” utgör så pass stor majoritet att minoritetspartier har svårt att få inflytande. För att få mandat i riksdagen krävs 7 % av rösterna, vilket bidrar till en nästintill omöjlig chans för nyetablerade partier att få mandat. Massmedierna i dessa fall spelar en väsentlig roll, då den nuvarande staten har den största kontrollen över landets sociala medier, liksom dess informativa innehåll och budskap. (Återger en del om detta i kapitlet om massmedier).

I kontrast till detta finns en passande artikel, som motsäger Rysslands rätt att använda sig av systemet.

Artikel 21 sammanfattas i tre punkter. De lyder:
Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud
Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Det är visserligen långt ifrån bara Ryssland som använder sig av ett styrelsesystem som motsäger artikel 21. Att mandatfördelningen ser ut som den gör är nog i många aspekter nödvändigt, då styret blir mer centrerat. Men jag anser att största fokuset i motsägandet av rättigheterna ligger i massmedians inflytande. Om staten kontrollerar landets sociala medier, erhåller de också kontrollen över spridandet av den form av vinkling av samhället de själva står för, vilket i sin tur bidrar till en bredare publik, högre antal anhängare och så vidare, och så vidare. Det hela kan liknas likt ett kretslopp eller ”ond” cirkel. Beroende på vilken värdering man lägger i "ondska".