Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att nej - Iran är ingen demokrati. En slutsats jag kommit fram till flera gånger under mina inlägg. Anledningen till detta är då dels för att de inte följer min analysmodell över hur en demokrati ska se ut, landet bryter ständigt mot de mänskliga rättigheterna med råge och människorna lever mer under slaviska förhållanden lett av en religiös diktatur med prästerskapet som styre. Iranierna har ingen påverkan alls över hur landet ska styras.
Källor jag har använt mig av:
- landguiden.se
- riksdagen.se
- regeringen.se
- ne.se
- manskligarattigheter.gov.se
- King John, "Iran och den islamiska revolutionen", sid 4-28, Raintree, 2006
(ip-adresser är bifogade i inläggen)
Under tiden jag har skrivit dessa blogginlägg har jag jämfört källorna med varandra för att granska innehållets korrekthet. I och med att fakta från de olika källorna stämmer överens med varandra, anser jag de källorna jag har använt som trovärdiga. Den första förstahandskällan jag använt mig av är boken "Iran och den islamiska revolutionen" av författaren Johan King år 2006. Det är en faktabok med källorna nedskriva längst bak i boken, vilket känns seriöst. Däremot kan man aldrig vara helt säker på att boken är helt opartisk eller att författaren har fått in sina egna tolkningar och vinklar. De mesta fakta verkade dock trovärdig och "ren" då den stämde överens med annan information från andra källor som jag hittade. Denna bok har varit användbar både inom mänskliga rättigheter området men även vad det gäller politiken, det sociala och ekonomin i landet.
Jag har också använt mig av ne.se som är Nationalencyklopedins hemsida och ett slags uppslagsverk. Även det en ren faktamässig förstahandskälla. Den har jag använt för att slå upp nödvändiga, svårbegripliga ord då det finns en del sådana när man läser om en annan kultur/land. Denna sida känns trovärdig då man dels kan kontakta utgivaren av sidan, och det finns även hänvisningar till författarna som har skrivit om ordets betydelse. Det kan ju finnas vinklingar på orden av författaren även i ett uppslagsverk, det är något jag har haft i åtanke men inte lagt märke till.
Andra källor jag använt mig av andrahandskällorna landguiden.se, riksdagen.se, regeringen.se och manskligarattigheter.gov.se. Landguiden.se valde jag dels på rekommendationer från biblioteket och det är även en sida jag har använt mig mycket av förr som jag tycker är bra, där skribenter uppdaterar all möjlig information om landet så ofta som möjligt. Jag tog mycket fakta om politik, ekonomi, sociala aspekter, religion osv, och det är en mycket användbar sida! Det som gör sidan trovärdig är att dels står författarnamnet och publiceringsdatum längst ner på sidan och skribenterna hänvisar även till källorna de hittat informationen på. Precis som med de andra källorna bör man även här vara uppmärksam på att det kan finnas olika vinklingar av författaren. På riksdagens hemsida läste jag deras definition om vad demokrati är för att på så sätt ta reda på vad min definition är. Deras definition är ingen definitiv fakta utan mer en värdering/åsikt om vad som oftast klassas som demokrati. Eftersom det mer är en åsikt än det är en ren fakta källa, är det kanske inte en sådan trovärdig källa, men tillräckligt bra för att jag skulle få mig en uppfattning om vad jag anser som demokrati, och jag tror att deras definition är en ganska allmän uppfattning av vad demokrati är och det är väl därför de publicerar den. Jag har även jämfört riksdagens definition med ne.se's definition om vad demokrati är, definitionerna var rätt lika. Informationen var väldigt användbar!
Avslutningsvis har jag även använt mig av regeringens hemsida samt en hemsida som kallas för manskligarattigheter.gov.se. Två andrahandskällor jag har använt för att leta information om vad mänskliga rättigheter är och vad som ingår. Från båda sidorna var den mesta informationen hämtad från FN där de mänskliga rättigheterna härstammar ifrån. Dessa tolkningar av de mänskliga rättigheterna kan vara vinklade då det inte är förstahandskällor, men enligt mig ansågs de trovärdiga, annars hade jag inte använt dem. Dessa sidor jämförde jag även med varandra för att få en klarare bild över ifall de var användbara och trovärdiga.
tisdag 20 december 2011
Källkritik
Jag måste börja detta inlägg med att säga att det är
extremt svårt att hitta förstahandskällor över någon information från
Nordkorea, jag har dock gjort hitt bästa.
Min Huvudsakliga källa har varit boken ’Nordkorea – änden
av tunneln’ skriven av Johan Engblom och publicerad 2005. I bokens egen
källhänvisning hänvisas till anonyma och ej anonyma personer författaren talat
med om ämnet, han beskriver hur han läst den nordkoreanska propagndan, samt Kim
Il Sungs skrifter och uppsatser. Många
av siffrorna använda kommer från ’The Economist’. Helen Hunters ’ Kim Il Songs
nordkorea’ från 99 år också med i källhänvisningen. Boken anser jag vara en bra
källa då den tar upp problematik från många olika synvinklar, både ur ett samhällsperspektiv
och på individnivå.
Jag har självfallet använt mig utav den officiella hemsidan http://www.korea-dpr.com/
Då det är en av de få förstahandskällorna man kan få tag
i. Jag ska dock inte säga att informationen på sidan är trovärdig i alla
aspekter då den tjänar som propaganda för alla som inte själva lever i landet.
Informationen jag har använt har jag istället försökt undersöka och se m den
stämmer, men jag har även använt informationen för att ge en bild av hur
landets propagandamaskin fungerar.
Jag har använt mig utav två dokumentärer, den ena gjord av
BBC, kallad ’Life in North Korea’ och en från national geographic kallad ’Inside
undercover in north korea’. Båda är intressanta och de har olika förhållningssätt
och ger tittaren helt olika intryck. I BBCs dokumentär visas det som utlännngar
ska få se av landet. Allt är filmat i pyonyang och man möter familjer och
individer trogna regimen. National geographics undercover-historia är mycket
mer kritisk och intervjuar folk som flytt från landet och fokuerar på
baksidorna av diktaturen, vilket även det har varit väldigt intressant.
Hemsidan US department of state har get mig mycket
information om landets historia, en del siffror om befolkningsstorlek och
liknande. Hemsidan har en amerikansk synvinkel men jag märkte inte av den
nämnvärt i texterna om landet. Hemsidan fokuserar dock på historiska händelser
som på ett eller annat sätt har röst USA, så en del av nordkoreas historia har
säkerligen räknats bort. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/2792.htm
Den käre ledarens bortgång
Kim Jong Ils bortgång betyder mycket, främst för det
Nordkoreanska folket. Här i väst kan jag känna att jag mest kommer att sakna
uppdateringar på bloggen ’kim jong il looking at things’.
Men främst är ledarens bortgång något som kommer drabba
nordkoreanerna sjäva, kanske även sydkoreanerna. Nu är det nämligen oklart vem
som ska ta över maktpositionen. Traditionellt sett är det Sonen, Kim Jong Un
som ska ta över på samma vis som när Kim Jong Il tog över efter sin far Kim Il
Sung. Det är dock inte säkert att sonen kommer att få ta över efter fadern. BBC skriver:
"The dangers are
much bigger for Kim Jong-un than they were for Kim Jong-il," said Kim
Tae-woo of Seoul's Korean Institute for Defence Analysis. "North Korea's
economic situation is worse now, and he is too young to have a powerbase or policy
experience."
Ja, landets ekonomiska situation är långt ifrån stabil,
då lanet är beroende av hjälp från andra lander för att hålla folket från
svältgränsen. Något som för övrigt inte fungerar utanför huvudstaden Pyonyang.
Det som sägs om personen Kim Jong Un här förstår jag dock inte. Först och
främst är det inte helt säkert när han är född, vilket gör det svårt att hävda
att han är för ung för posten. Men för enkelthetens skull kan vi fokusera på
hans påstådda ålder, 28 år. Vilken utbildning Kim Jong Il och Kim Il Un har är
svårt att säga i sig självt, men mer information finns att hämta om far,
snarare än son. Båda är dock påstådda toppstudenter och fadern sägs ha lärt
sina lärare mer än de någonsin kunnat lära honom. Kim Jong Il var dock i stort
sett okänd för världen innan han kom till makten i landet, och även i stort
oknd för folket efter att han tillträdde som sin fars efterträdare. Av denna
anledning har jag svårt att tro att någon med makt i Nordkorea kan säga att Kim
Jong Un är för ung eller för oerfaren, då historien till synes återupprepar
sig. Det är troligt att Un kommer att bli den officiella ledaren, men få hjälp
att styra landet då fadern dog enbart 69 år gammal.
Det som är skrämmande nu är vad som sker i Nordkorea och
vad som kommer att hända, då ingen utanför gränserna vet.
Källkritik
Under det här projektets gång har jag främst använt mig av boken ”Kina idag” som är skriven av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren. Boken är främst skriven för att informera för dem som är intresserade av Kina och innehållet är rent faktamässigt. Däremot så kan dolda vinklingar och åsikter alltid förekomma i en text och man bör därför alltid läsa det med en nypa salt. Men det är ingenting som jag tycker att jag har märkt när jag har läst boken. Källan är skriven år 2008 av bland annat Oscar Almén och Marina Svensson som båda är forskare/professorer inom bland annat Kinas politik. Så jag känner att boken är skriven av personer som är kunniga inom området och det gör att den känns seriös och trovärdig.
Jag har också använt mig av den svenska riksdagens hemsida och regeringens hemsida för dem mänskliga rättigheterna. Dessa har jag använt en gång och det var för att hitta fakta om de mänskliga rättigheterna och kriterier för vad som är en demokrati. Källorna är främst skrivna för att informera och innehållet känns rent faktamässigt. Däremot så är båda hemsidorna skrivna ur ett västerländskt perspektiv vilket kanske kan verka helt förvrängt och konstigt utifrån t.ex. ett Kinesiskt perspektiv. Och självklart så kan dem personerna/den personen som har skrivit det som står på riksdagens hemsida ha vinklat det så pass att det ska få Sveriges riksdag att verka bättre. Men det som står på hemsidorna blev granskat och möjligtvis uppdaterat senast 2010-10-11 (riksdagen) respektive 2010-05-05 (mänskliga rättigheterna) vilket betyder att det är relativt aktuellt och därför mer trovärdigt än om det skulle varit skrivet för 10 år sedan.
Den sista källan som jag har använt mig av är den kinesiska regeringens hemsida (engelska versionen) för att hitta fakta på hur den kinesiska regeringen beskriver sig själva – om dem verkligen ser sig själva som en demokrati, osv. Utifrån allt som jag har läst på andra håll så kan jag enkelt konstatera att det jag har läst på den här sidan inte stämmer. Men jag kan också dra slutsatsen att det som jag har läst på annat håll är skrivet ur västerländsk synvinkel medan Kinas regerings hemsida är skriven ur deras syn på saken och för en Kines kanske vårt styrelseskick verkar helt fel (jämfört med att vi tycker att deras sätt att styra på är fel). För oss i väst är det självklart med demokrati och en demokrati ska se ut på ett visst sätt. Deras syn på det hela är annorlunda vilket kan bero på många olika saker.
Men för att diskutera vidare så är den fakta jag har tittat på skriven utifrån den kinesiska årsboken från 2004 vilket gör att det kanske inte är helt och hållet pålitligt på den fronten heller – det är inte helt aktuellt. Och förutom detta så är det förmodligen skrivet av någon från det kinesiska kommunistpartiet och därför skrivet för att få dem att låta så bra som möjligt. Källan tillkom säkert också för att få den kinesiska regeringen att verka bättre inför andra länder och inför den egna befolkningen. Så min slutsats är att den här källan inte är pålitlig att bara ta information ifrån utan att tänka efter först, dock så använde jag inte den här informationen för att bygga upp min bild utav Kinas politik utan för att se hur dem själva såg på sin politik.
Här är länkarna till de källorna som jag har redogjort för:
”Kina idag” av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren – sid. 8, 13-14, 32-36, 45-46
Källkritik, slutsats
Källkritik:
Regeringen.se
Riksdagen.se
Landguiden.se
I detta arbete har jag använt mig av tre olika källor, som jag alla anser vara trovärdiga. De bygger på statistisk och faktabaserad grund, då de är skrivna i upplysningssyfte.
Alla källorna berör i stort sätt samma eller närbesläktade ämnen och bekräftar varandra informationsmässigt. Tillsammans har de gett mig en relativ klar uppfattning om hur läget i Ryssland ser ut, även om det fanns en del punkter och aspekter de kunde vart tydliga om. Det känns som att ingen av dem riktigt går in på djupet, utan beskriver ytligt om det mesta. De motsäger inte varandra, och kompletterar inte varandra heller, men jag litar på dem. De tycks inte heller vara vinklade.
Alla källorna blir årligen granskade, och samtliga källor uppdaterad senast 2010. Kan hända att saker och ting har förändrats sedan dess, men samtidigt litar jag på granskningen och vet ju inte vad som kan ha ändrats sedan förra året. Varken i verkligenheten eller på hemsidan.
De hänvisar inte till andra hemsidor, så jag antar att de är förstahandskällor. Bortsett från statistiken de är grundade på, i och för sig. I förhållande till det är de andrahandskällor, men används nog som förstahandskällor på kritiska eller granskande hemsidor.
Det finns inga bilder på hemsidorna och inte heller namn på författarna.
Vad har jag kommit fram till under arbetets gång?
Om jag återigen gör en titt på kriterierna för en demokrati antar jag att det är relevant att jag drar ett par jämförelser, Ryssland och kriterierna emellan. Det var trots allt det som detta arbete gick ut på.
Först och främst, folkstyre. Styrs landet av ett folkligt styre? Råder det allmän rösträtt i landet och har verkligen alla människor chans att ”påverka”, genom att rösta
Det här är en av punkterna som Ryssland, liksom många andra länder, blivit kritiserade för. Det råder allmän rösträtt i landet, då alla landets myndiga individer har rätt att ställa upp i val och genom sin röst påverka vilka de anser vara kapabla nog att styra landet. Principen kan jag inte se på något annat sätt än felfri, däremot är den praktiska möjligheten att faktiskt kunna påverka något att kritisera.
Liksom jag nämnde i kapitlet om massmedia står televisionen för den största kunskapskällan för Rysslands befolkning, då majoriteten av all tv-produktion bedrivs av statligt ägda sektorer. Televisionen är på så sätt inte objektiv, och myndigheterna använder systemet till egen vinst i form i ett vinklat tv-urval. På så sätt upprätthålls makten om det begränsade inflytandet över befolkningen och småpartier får det oerhört svårt att få någon form av chans att förmedla sina åsikter. Och p.g.a detta, vinna röster.
På så sätt kanske inte Ryssland borde anses uppfylla kravet, då alla inte har chans att anskaffa den information som kanske skulle vara avgörande för ett rent ställningstagande i val. Men samtidigt tror jag att det är svårt att komma ifrån detta, endast genom att ändra mandatfördelningsystemet. Det ligger mer i hur medierna styrs och hur staten informativt påverkar befolkningen.
Nästa punkt, föreningsfrihet. Rätten att som individ förena sig med andra och skapa föreningar. Denna punkt kan jag ärligt säga att jag inte är särskilt beläst inom. På någon hemsida kan jag läsa om att en grupp människor tidigare i år greps under en demonstration, när de demonstrerade för rätten för mötes- samt föreningsfrihet. Och utifrån det kan jag anta att Ryssland inte heller på den här punkten uppfyller de kriterier som krävs.
Men samtidigt måste jag också ta hänsyn till aspekterna kring gripandet vid demonstrationen. Kanske demonstranterna agerade aggressivt och det var därför många blev gripna? Gripandet kanske inte alls hade med syftet med demonstrationen att göra?
Under sovjettiden däremot är jag medveten om att Ryssland inte uppfyllde detta kriterie.
Tryck och yttrandefrihet;
Trots att sovjettiden idag är över sker det fortfarande statlig granskning av de flesta tidskrifter som trycks i landet. Under åren har flera journalister och reportrar levt under hot, både från staten och allmänna landsinvånare, då de hållit ett kritiskt förhållningssätt till Rysslands styre eller historia.
Båda punkterna är också kriterier som Ryssland blivit kritiserade för, både av EU och FN, så jag antar att jag kan konstatera att landet inte heller här uppfyller de yttrandekriterier som en demokrati bygger på.
Punkten om rättsäkerhet är jag inte alls påläst inom, samt känner att jag inte behöver ta upp. Det räcker med att se att de ovanstående kriterierna inte samklingar särskilt bra med det dagsrådande styret i Ryssland.
Skulle jag då kalla Ryssland en demokrati? Enligt riksdagens (i detta fall min) definition, nej. Däremot antar jag att den ryska styrelsen skulle kalla sig själva demokratiska, då det inte finns några konkret fastställda lagar som motsäger demokratins grunder.
Tack. För. Mig.
Regeringen.se
Riksdagen.se
Landguiden.se
I detta arbete har jag använt mig av tre olika källor, som jag alla anser vara trovärdiga. De bygger på statistisk och faktabaserad grund, då de är skrivna i upplysningssyfte.
Alla källorna berör i stort sätt samma eller närbesläktade ämnen och bekräftar varandra informationsmässigt. Tillsammans har de gett mig en relativ klar uppfattning om hur läget i Ryssland ser ut, även om det fanns en del punkter och aspekter de kunde vart tydliga om. Det känns som att ingen av dem riktigt går in på djupet, utan beskriver ytligt om det mesta. De motsäger inte varandra, och kompletterar inte varandra heller, men jag litar på dem. De tycks inte heller vara vinklade.
Alla källorna blir årligen granskade, och samtliga källor uppdaterad senast 2010. Kan hända att saker och ting har förändrats sedan dess, men samtidigt litar jag på granskningen och vet ju inte vad som kan ha ändrats sedan förra året. Varken i verkligenheten eller på hemsidan.
De hänvisar inte till andra hemsidor, så jag antar att de är förstahandskällor. Bortsett från statistiken de är grundade på, i och för sig. I förhållande till det är de andrahandskällor, men används nog som förstahandskällor på kritiska eller granskande hemsidor.
Det finns inga bilder på hemsidorna och inte heller namn på författarna.
Vad har jag kommit fram till under arbetets gång?
Om jag återigen gör en titt på kriterierna för en demokrati antar jag att det är relevant att jag drar ett par jämförelser, Ryssland och kriterierna emellan. Det var trots allt det som detta arbete gick ut på.
Först och främst, folkstyre. Styrs landet av ett folkligt styre? Råder det allmän rösträtt i landet och har verkligen alla människor chans att ”påverka”, genom att rösta
Det här är en av punkterna som Ryssland, liksom många andra länder, blivit kritiserade för. Det råder allmän rösträtt i landet, då alla landets myndiga individer har rätt att ställa upp i val och genom sin röst påverka vilka de anser vara kapabla nog att styra landet. Principen kan jag inte se på något annat sätt än felfri, däremot är den praktiska möjligheten att faktiskt kunna påverka något att kritisera.
Liksom jag nämnde i kapitlet om massmedia står televisionen för den största kunskapskällan för Rysslands befolkning, då majoriteten av all tv-produktion bedrivs av statligt ägda sektorer. Televisionen är på så sätt inte objektiv, och myndigheterna använder systemet till egen vinst i form i ett vinklat tv-urval. På så sätt upprätthålls makten om det begränsade inflytandet över befolkningen och småpartier får det oerhört svårt att få någon form av chans att förmedla sina åsikter. Och p.g.a detta, vinna röster.
På så sätt kanske inte Ryssland borde anses uppfylla kravet, då alla inte har chans att anskaffa den information som kanske skulle vara avgörande för ett rent ställningstagande i val. Men samtidigt tror jag att det är svårt att komma ifrån detta, endast genom att ändra mandatfördelningsystemet. Det ligger mer i hur medierna styrs och hur staten informativt påverkar befolkningen.
Nästa punkt, föreningsfrihet. Rätten att som individ förena sig med andra och skapa föreningar. Denna punkt kan jag ärligt säga att jag inte är särskilt beläst inom. På någon hemsida kan jag läsa om att en grupp människor tidigare i år greps under en demonstration, när de demonstrerade för rätten för mötes- samt föreningsfrihet. Och utifrån det kan jag anta att Ryssland inte heller på den här punkten uppfyller de kriterier som krävs.
Men samtidigt måste jag också ta hänsyn till aspekterna kring gripandet vid demonstrationen. Kanske demonstranterna agerade aggressivt och det var därför många blev gripna? Gripandet kanske inte alls hade med syftet med demonstrationen att göra?
Under sovjettiden däremot är jag medveten om att Ryssland inte uppfyllde detta kriterie.
Tryck och yttrandefrihet;
Trots att sovjettiden idag är över sker det fortfarande statlig granskning av de flesta tidskrifter som trycks i landet. Under åren har flera journalister och reportrar levt under hot, både från staten och allmänna landsinvånare, då de hållit ett kritiskt förhållningssätt till Rysslands styre eller historia.
Båda punkterna är också kriterier som Ryssland blivit kritiserade för, både av EU och FN, så jag antar att jag kan konstatera att landet inte heller här uppfyller de yttrandekriterier som en demokrati bygger på.
Punkten om rättsäkerhet är jag inte alls påläst inom, samt känner att jag inte behöver ta upp. Det räcker med att se att de ovanstående kriterierna inte samklingar särskilt bra med det dagsrådande styret i Ryssland.
Skulle jag då kalla Ryssland en demokrati? Enligt riksdagens (i detta fall min) definition, nej. Däremot antar jag att den ryska styrelsen skulle kalla sig själva demokratiska, då det inte finns några konkret fastställda lagar som motsäger demokratins grunder.
Tack. För. Mig.
måndag 19 december 2011
Massmedias roll i Ryssland:
Liksom de flesta kapitel om Rysslands historia och politik är massmedia ett omdebatterat ämne. Främst massmedians roll i ett historiskt perspektiv, då kontrollen var väldigt strikt under sovjettiden och mer begränsad än vad den är idag.
I dagsläget står televisionen som den absolut viktigaste informationskällan för Rysslands befolkning och det är också televisionen som styrs av mest statlig kontroll. Kanalerna 1 och 2 är rikstäckande kanaler, och i storstäderna St: Petersburg och Moskva finns lokala, också statligt ägda, tvstationer. Tv-bolaget NTV (Nezavisimoje televidenije) var ursprungligen ett privatägt företag, som förmedlade ganska kritiska rapporter under sovjettidens fall. Sedan år 2000 ägs bolaget av naturgasföretaget (?) Gazprom.
De statliga bidragen till massmedian minskade i takt med sovjetstidens fall, då produktionen som följd blev så pass dyr att många ryska tidskrifter gick i konkurs. De anställda på de ryska tidsskrifterna blev hårt drabbade av detta, då toleransen för frispråkigheten minskade och statlig granskning av tidskrifternas journalister infördes. Idag finns nästan inga privatägda tidningsföretag i Ryssland och många journalister lever under dödshot, från oliktänkande individer. Detta kan kopplas till Rysslands värderingar kring yttrandefrihet.
Kortfattat: Rysslands massmedia anses styras under en liberal presslag, där yttrandefrihet sägs vara ett rudimentärt kriterie. Folket ska ha rätt att starta tidningar, radiokanaler och tv-stationer, men att som privatperson lyckas inom sektorerna är otroligt svårt. Staten står fortfarande för den största produktionen av all massmedia.
(Den såkallade bloggvågen har även nått Ryssland. I förhållande till många andra länder där demokratifrågan är omtvistad, till exempel Kina, råder det dock ingen statlig övervakning av bloggarna. Kan kanske bloggvärlden bli en arena för en ny rysk revolution?)
I dagsläget står televisionen som den absolut viktigaste informationskällan för Rysslands befolkning och det är också televisionen som styrs av mest statlig kontroll. Kanalerna 1 och 2 är rikstäckande kanaler, och i storstäderna St: Petersburg och Moskva finns lokala, också statligt ägda, tvstationer. Tv-bolaget NTV (Nezavisimoje televidenije) var ursprungligen ett privatägt företag, som förmedlade ganska kritiska rapporter under sovjettidens fall. Sedan år 2000 ägs bolaget av naturgasföretaget (?) Gazprom.
De statliga bidragen till massmedian minskade i takt med sovjetstidens fall, då produktionen som följd blev så pass dyr att många ryska tidskrifter gick i konkurs. De anställda på de ryska tidsskrifterna blev hårt drabbade av detta, då toleransen för frispråkigheten minskade och statlig granskning av tidskrifternas journalister infördes. Idag finns nästan inga privatägda tidningsföretag i Ryssland och många journalister lever under dödshot, från oliktänkande individer. Detta kan kopplas till Rysslands värderingar kring yttrandefrihet.
Kortfattat: Rysslands massmedia anses styras under en liberal presslag, där yttrandefrihet sägs vara ett rudimentärt kriterie. Folket ska ha rätt att starta tidningar, radiokanaler och tv-stationer, men att som privatperson lyckas inom sektorerna är otroligt svårt. Staten står fortfarande för den största produktionen av all massmedia.
(Den såkallade bloggvågen har även nått Ryssland. I förhållande till många andra länder där demokratifrågan är omtvistad, till exempel Kina, råder det dock ingen statlig övervakning av bloggarna. Kan kanske bloggvärlden bli en arena för en ny rysk revolution?)
Mänskliga rättigheter?
Hur uppföljer Ryssland de mänskliga rättigheterna?
De mänskliga rättigheterna är grundade i syfte som rättesnöre, alla världens länder ska försöka rätta sig efter. Förklaringen består utav 30 artiklar, som belyser alla individers rätt till frihet och utbildning. Och självklart sådant som alla individer har rätt att vara fri ifrån, såsom tortyr och slaveri.
Enligt regeringens hemsida har Rysslands förhållningssätt till de mänskliga rättigheterna kritiserats av både Europeiska Unionen (EU) och Sverige. Kritiken förs gentemot den såkallade ”fria” opinionsbildningen, då landets två största partier ”Det enade Ryssland” och ”Den ryska federationens kommunistiska parti” utgör så pass stor majoritet att minoritetspartier har svårt att få inflytande. För att få mandat i riksdagen krävs 7 % av rösterna, vilket bidrar till en nästintill omöjlig chans för nyetablerade partier att få mandat. Massmedierna i dessa fall spelar en väsentlig roll, då den nuvarande staten har den största kontrollen över landets sociala medier, liksom dess informativa innehåll och budskap. (Återger en del om detta i kapitlet om massmedier).
I kontrast till detta finns en passande artikel, som motsäger Rysslands rätt att använda sig av systemet.
Artikel 21 sammanfattas i tre punkter. De lyder:
Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud
Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
Det är visserligen långt ifrån bara Ryssland som använder sig av ett styrelsesystem som motsäger artikel 21. Att mandatfördelningen ser ut som den gör är nog i många aspekter nödvändigt, då styret blir mer centrerat. Men jag anser att största fokuset i motsägandet av rättigheterna ligger i massmedians inflytande. Om staten kontrollerar landets sociala medier, erhåller de också kontrollen över spridandet av den form av vinkling av samhället de själva står för, vilket i sin tur bidrar till en bredare publik, högre antal anhängare och så vidare, och så vidare. Det hela kan liknas likt ett kretslopp eller ”ond” cirkel. Beroende på vilken värdering man lägger i "ondska".
De mänskliga rättigheterna är grundade i syfte som rättesnöre, alla världens länder ska försöka rätta sig efter. Förklaringen består utav 30 artiklar, som belyser alla individers rätt till frihet och utbildning. Och självklart sådant som alla individer har rätt att vara fri ifrån, såsom tortyr och slaveri.
Enligt regeringens hemsida har Rysslands förhållningssätt till de mänskliga rättigheterna kritiserats av både Europeiska Unionen (EU) och Sverige. Kritiken förs gentemot den såkallade ”fria” opinionsbildningen, då landets två största partier ”Det enade Ryssland” och ”Den ryska federationens kommunistiska parti” utgör så pass stor majoritet att minoritetspartier har svårt att få inflytande. För att få mandat i riksdagen krävs 7 % av rösterna, vilket bidrar till en nästintill omöjlig chans för nyetablerade partier att få mandat. Massmedierna i dessa fall spelar en väsentlig roll, då den nuvarande staten har den största kontrollen över landets sociala medier, liksom dess informativa innehåll och budskap. (Återger en del om detta i kapitlet om massmedier).
I kontrast till detta finns en passande artikel, som motsäger Rysslands rätt att använda sig av systemet.
Artikel 21 sammanfattas i tre punkter. De lyder:
Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud
Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
Det är visserligen långt ifrån bara Ryssland som använder sig av ett styrelsesystem som motsäger artikel 21. Att mandatfördelningen ser ut som den gör är nog i många aspekter nödvändigt, då styret blir mer centrerat. Men jag anser att största fokuset i motsägandet av rättigheterna ligger i massmedians inflytande. Om staten kontrollerar landets sociala medier, erhåller de också kontrollen över spridandet av den form av vinkling av samhället de själva står för, vilket i sin tur bidrar till en bredare publik, högre antal anhängare och så vidare, och så vidare. Det hela kan liknas likt ett kretslopp eller ”ond” cirkel. Beroende på vilken värdering man lägger i "ondska".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)