Påbörjan av definition av demokrati

Jag ska vara ärlig, demokrati har alltid klingat glatt i mina öron. Demokrati för mig har aldrig vart ett begrepp värt att fundera över, då definitionen alltid känts klar. De länder som styrs via demokrati är alltid allmänt kända som välmående nationer, demokrati har i historien räddat länder ifrån förödande konsekvenser av diktaturer och demokrati ger alltid befolkningen lika stor rätt till välstånd. Demokrati har för mig alltid förknippats med rättvisa och en demokrati utan en välmående befolkning kan omöjligt klassificeras som en demokrati. Det stora spörsmålet har för mig endast varit huruvida icke välmående länder ska få kalla sig demokratier eller inte.

Det är den främsta förklaring jag kunnat ge och håll fast vid, sedan början av högstadiet. Jag har aldrig blivit ifrågasatt för min syn och definition, utan snarare fått min uppfattning bekräftad. Både under samhällslektioner i högstadiet och i allmän folkmun.

Det var inte förrän på samhällslektionen förra måndagen som min bild av demokrati brast. Under debatten som ägde rum under lektionen blev saker och ting mer och mer klara och jag började för första gången ifrågasätta min tidigare så tydliga uppfattning.

Enligt nationalencyklopedins hemsida har demokrati betydelsen ”folkstyre”. Alltså att nationen styrs av folket, exempelvis via folkomröstningar. Det tycks vara en grundläggande princip i de flesta demokratiska länder. Huruvida folkomröstningarna gör skillnad är en princip, men den principen tycks inte inkluderas bland kriterierna. Att möjligheten formellt sätt finns tycks vara det enda som räknas, för att ett land skall tyckas uppnå den formen av kriterier inom definitionen.

Enklast vore kanske att liksom de flesta andra välja att hänvisa till de kriterier den svenska regeringens hemsida anser sätta definition på begreppet. Trots allt anses Sverige vara ett av de mest ”demokratiska” länderna i världen, då begreppet ständigt kommer på fråga och är ett vardagligt adverb i triviala situationer. Hur ofta använder vi oss inte av handuppräckning som tillvägagångssätt inför kollektiva beslut i skolan? Och hur ofta blir vi inte uppmanade till att säga till eller ifrån, när saker och ting sker inom orättvisa förhållanden?

Men hur universell är egentligen den svenska definitionen? Hur ofta styrs ”demokratiska” länder enligt kriterierna, förutom Sverige själva? (Och hur hårt håller Sverige på kriterierna?)

Jag tror att det krävs ett allmänt klargörande över att demokrati inte bör förknippas med utopi. Inte ens med en välfungerande demokrati. Frågan är dessutom alldeles för komplex för att kunna dra jämförelser med det svenska synsättet.

Jag finner definitionen otroligt klurig. Den ena sidan av mig har väldigt stor lust att endast definiera begreppet med en enda kriterie - allmän rösträtt. Dock känns det svårt att undvika att dessa kriterier är relativt betydelsefulla, i förhållande till rykten om länder som är utnämnda demokratier.

Jag behöver ännu ett inlägg för att framlägga en klar definition. Dessa är ledorden:

Mänskliga rättigheter

Rättsäkerhet – offentliga rättegångar

Valmöjlighet

Nordkorea som Diktarur

Trots det officiella namnet på landet, den demokratiska folkrepubliken Korea, är landet långt från demokratiskt, och inte heller en republik. Det kan hända att somliga här säger ’folket vill vara i den situationen de är i, de älskar sin stat och hur styrelseskicket är uppbyggt’. Ja, de kanske gör det, men en demokrati är det inte. Bland de första kriterierna att uppfylla i ett demokratiskt styrt samhälle är att det finns minst två skiljda alternativ att välja mellan. Nordkorea har här tre partier att rösta emellan, vilka alla tillhör Koreas egen politiska ideologi kallad Juche, eller självförsörjning på svenska.

• Koreas arbetarparti
• Koreas socialdemokratiska parti
• Chondoistiska Chongupartiet/Unga vännernas och den himmelska vägens parti 

Denna uppsjö av val låter bra, inte så varierad, men demokratisk väl? Nej. Det ledande partiet, Koreas Arbetarparti har haft makten sedan nationens grundande under 40talet. Alla partier ingår dessutom i den så kallade ’Demokratiska fronten för fosterlandets återförening’ vilket i praktiken  betyder att alla partier är i allians med varandra, där arbetarpartiets ledare är den samlade ledaren. Dessutom måste det nämnas att Kim Il Sungs officiella titel är ’evig president’, och sonen Kim Jong Il får då fördelen att bli utnämnd till den ’storslagne ledaren’, han går i stort sett inte att byta ut även om ett av de andra partierna skulle ta makten på demokratisk väg i Nordkorea, mer om det i ett kommande inlägg om propaganda. Rösträtt har du som sjuttonåring i Nordkorea, både män och kvinnor får rösta och rösterna väger lika tungt. Likt systemet i det forna DDR är röstberättigade nordkoreanska medborgare dock tvungna att gå in i ett annat röstningsbås för att kunna stryka valbara kandidater, detta händer i stort sett inte då ett så offentligt svek mot regimen inte går obemärkt förbid. Detta kan få dig att betraktas som en politisk brottsling vilket kan leda till ofantligt hemska konsekvenser. Nordkorea har nämligen straff och koncentrationsläger för somliga fångar, och ett för fångarnas familjer. Att kritisera regimen går alltså ut över dig själv och din familj, barnfamiljer förs till Camp 22.

Detta betyder i korthet att Nordkorea inte har yttrandefrihet, tryckfrihet, rättssäkerhet eller fri rätt att bilda föreningar. De har istället en totalitär komunistisk diktatur, koncentrationsläger, och privilegier bara de trogna partiet får åtnjuta. ’The Economist Intelligence Unit’ har listat Nordkorea sist som plats 167 i en lista där länder rangordnas efter demokratiskt styrelsesätt. Staten är här kategoriserad som autritär regim. I Pyonyang bor som tidigare nämnt ungefär 2,5 miljoner människor. Det anses vara ett privilegium att bo där då staden är Nordkoreas så kallade ’showroom capital’. De som bor i staden åtnjuter förmåner som folk på landsbygden eller i mindre städer inte ens kan drömma om. Överallt i huvudstaden finns bilder utav Kim Il Sung och Kim Jong Il, det hänger kristallkronor i tunnelbanan och stora momument i sten som hyllning till kommunismen eller landets ledare finns resta runtom i staden. Somliga kanske till och med kan få en tv i present utav staten.

Vanligtvis brukar en kommunistiskt styrd stat  innebära ett klasslöst samhälle där alla får lika och ses som lika inför lagen. Så här ser det inte ut i vår demokratiska folkrepublik. För även inom den kommunistiska staten finns det statusskillnader, detta är Kim Jong Ils personliga förmögenhet och smygfetma ett direkt bevis på. Men det är inte enbart materiella ägodelar som skapar klyftor mellan klasserna. I diktaturer är de som är mest lojala regimen de som i sin tur får förmåner i form utav bland annat materiella saker. Din lojalitet och din trohet till ideologin är vad som gör dig betydelsefull i positiv bemärkelse för staten och det är också där din klass i stor utsträckning avgörs. Att inte vara född Korean kan också vara en faktor som leder till dåliga förhållanden, men så länge du är Nordkoreansk medborgare har du i alla fall, på papper, samma rätt som en infödd Korean. I praktiken fungerar det dock inte på samma sätt. Om det till exempel hade funnits Amerikanska invandrare i Nordkorea hade dessa utan tvekan blivit särbehandlade, men detta är även verklighet för många individer med Japanskt arv lokaliserade i Nordkorea.

Kuba - mänskliga rättigheter

FN:s lista över mänskliga rättigheter är en lång härva som bäst kan sammanfattas som bestämmelser om att alla människor är lika värda och ska ha samma rättigheter; det vore ett stort elände att repetera allihopa här så de finns istället att läsa på http://www.humanrights.gov.se/extra/pod/?id=71&module_instance=6&action=pod_show (FN:s allmänna förklaring).

Syftet med det här inlägget är inte att återge specifika punkter ur de mänskliga rättigheterna utan snarare att sammanfatta dessa och undersöka hur väl Kuba följer sagda rättigheter.


De mänskliga rättigheterna skulle kunna sammanfattas i att de innebär alla människors lika värde, hennes rätt till frihet i åsikter och företeelser samt hennes rätt till en viss levnadsstandard  och det är dessa tre punkter jag valt att utgå ifrån i detta inlägg.

Att värdet av människor är lika ter sig tämligen självklart för en kommuniststat såsom Kuba, då det är hela grunden som ett kommunistsamhälle vilar på; alla är lika (även om det naturligtvis i praktiken kan vara annorlunda). Jag finner ändå de andra två punkterna mer intressanta att undersöka och lämnar därmed plats för dem.

Eftersom att de mänskliga rättigheterna stammar ur de tämligen liberala påfunden som är den amerikanska självständighetsförklaringen samt den franska deklarationen för människans och medborgarens rättigheter förefaller det sig inte helt konstigt att Kuba, som ju onekligen är ett kommunistiskt land (något som, om inte redan uppfattat, förhoppningsvis kommer att framstå i kommande text), inte till punkt och pricka följer de liberala tankar om människans frihet som innefattas i de mänskliga rättigheterna. Om detta sedan är något förkastligt går att debattera, vilket jag också har för avsikt att göra i senare inlägg.

Friheten i Kuba är därför något värt att undersöka, något jag också gjort genom att läsa delar av boken Kuba av Thomas Gustafsson (journalist och utrikeskorrespondent i den spansktalande delen av världen). Boken sammanfattar över 20 års rapporterande från Kuba samt år av politiska och historiska studier av landet och förefaller därmed som en god källa så vitt andrahandskällor går. I boken framgår att landet sedan 1976 styrts som en socialistisk enpartistat där endast kommunistpartiet Partido Comunista de Cuba (PCC) har rätt att vara en del av landets politik. Detta strider naturligtvis inte bara mot frihetsprincipen i de mänskliga rättigheterna utan även mot min egen analysmodell om vad som är en demokrati.

Omvärldens krav på demokrati har däremot gett upphov till allmänna val för alla äldre än 16 år där man har rätt att rösta för att utse ledamöter. Alla får ställa upp som ledamöter vilket skulle te sig tämligen demokratiskt trots att det bara finns ett parti eftersom att man då kan uttrycka sina egna åsikter (principiellt åtminstone), om det inte vore för att alla kandidater måste godkännas av representanter för regimtrogna organisationer/föreningar/förbund som t.ex. Ungkommunisterna (UJC) och Kommittéerna för revolutionens försvar (CDR). Detta resulterar i att 90% av ledamöterna (fortfarande enligt Gustafssons Kuba) var medlemmar i kommunistpartier och resterande var berömda idrottsmän, skådespelare och liknande. I sin tur gör detta att landet Kuba trots allmänna val varken kan sägas följa de mänskliga rättigheterna angående frihet eller min modell för demokrati. Redan nu kan konstateras att Kuba inte är en demokrati, det är en kommuniststat.

Frihet åsido, låt oss istället titta på den tredje punkten i de mänskliga rättigheterna, som förvisso inte berör min demokratimodell men likväl spelar en viktig roll i ett lands välmående; levnadsstandarden. För att visa på vilka exakta delar av de mänskliga rättigheterna jag syftar till följer en vacker copy-paste ur länken som återfinns i inläggets början:

Artikel 25
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
Artikel 26
1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga.

Låt oss återigen titta på den ytterst informativa boken Kuba (som naturligtvis kommer att granskas och kritiseras närmare i ett kommande inlägg om källkritik, men tills vidare får agera guru), närmare bestämt på kapitel 54: Den sociala revolutionen: sjukvård och utbildning till alla. Här tar Gustafsson upp ett flertal ytterst intressanta och i viss mån även chockerande fakta om landet Kuba och dess välmående. Till att börja med är all sjukvård och all utbildning på Kuba gratis, utan undantag. Dessutom har varje individ rätt till ransoner på baslivsmedel, vilket på en månad innefattar en påse ris, en påse bönor, några ägg, en flaska matolja, en påse socker och en brödbulle/dag. Dessutom görs tillägg för en ranson mjölk varje dag för barn. Detta i kombination med det höga antalet läkare (~65 000, vilket ger ungefär dubbelt så stor läkartäthet som i Sverige) gör Kuba, trots en placering bland de 50 fattigaste FN-länderna, till ett land som placeras i den översta tredjedelen när det kommer till välmående. Detta är inte bara ett uttalande, utan kan bevisas i siffror. Enligt världshälsoorganisationen (WHO) är ett av de bästa sätten att mäta ett lands välmående på att kontrollera hur stor andel barn som överlever till 5 års ålder. I Kuba ligger dödssiffrorna på 8 dödsfall innan 5 års ålder utav 1000 födda barn - jämför man detta med andra länder vars BNP är liknande Kubas, t.ex. Laos och Kamerun, är barnadödligheten innan 5 år 120 respektive 150 per 1000 födda. Trots den svaga ekonomin i Kuba är barnaöverlevnaden vid 5 års ålder högre än till och med USA:s, som är ungefär 25 gånger rikare än Kuba. Konsensus: Välmående kan uppnås inte uteslutande genom en god ekonomi, utan även genom en kommunistisk (eller socialistisk om man så vill) politik.

Alltså; i detta inlägg tycker jag mig ha kommit fram till att Kuba bryter mot flertalet mänskliga rättigheter, definitivt inte är en demokrati, men ändå är en relativt välmående och i stort sätt fungerande stat - så länge du inte vill tänka själv.

I nästa inlägg: Massmedias roll i Kuba.

Faktan kring barnadödligheten är även den hämtad ur boken Kuba, med den svenske läkaren Sven Britton, professor i infektionssjukdomar vid Karolinska Institutet, som grund. Britton är socialdemokrat (vilket skulle kunna göra hans åsikter vinklade, men likväl tror jag inte att han skulle ljuga och på så sätt förstöra hela sin kommande karriärs reliabilitet).

Min definition av demokrati!

Jag tänkte nu definiera min syn på vad demokrati är och innebär. Enligt riksdagen.se finns ett demokratiskt styre när dessa kriterier uppfylls:

-Folkstyre
-Yttrandefriheter
-Tryckfriheter
-Rättssäkerhet
-Föreningsfrihet

Jag tycker att alla dessa punkter är viktiga för att ett samhälle ska få kalla sig demokratiskt. Demokrati innebär ju att folket ska få vara med och styra över hur vi vill ha det politiskt (främst), socialt, ekonomiskt osv. Även om vi kanske inte kan påverka dessa saker direkt, så får vi iallafall välja vilka människor som vi sympatiserar med och som vi tycker bör ha ansvaret över detta . För att kunna få vara med och påverka samt styra är det viktigt att de resterande punkterna utöver folkstyret finns med, då dem är en viktig grund för att en demokrati över huvudtaget ska fungera.

Något jag vill lägga till för kriterierna om vad som räknas som demokrati är allmän och lika rösträtt. Alla myndiga människor, kvinnor som män, ska ha rätt till att få påverka beslut som drabbar dem. För att få kunna vara med och påverka är det viktigt att man får yttra sina åsikter fritt, tycka och tänka vad man vill, och därför är det viktigt att ha rätten till yttrandefrihet och tryckfrihet. Dock anser jag att man bör ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna, och jag tycker att sålänge människor uttrycker åsiker utan att kränka olika typer av folkgrupper osv, bör man har rätt att uttrycka sin åsikt fritt. Människor har ju så klart alltid rätten att uttrycka sina åsikter även om de är kränkande mot andra, det är ju inget jag eller någon annan kan hindra, men jag tycker att det är moraliskt fel. En del av det mänskliga rättigheterna är dessutom att få kunna uttrycka sina åsikter fritt.

Detta i sin tur leder till föreningsfriheten. Om människor ska kunna få yttra sina åsikter fritt, bör ju även möjligheten till att få bilda ett parti eller en förening finnas där man på ett annat sätt kan propagera för sina åsikter. Det ger människor även möjligheter till att faktiskt en dag få styra själva genom framröstning, vilket är både positivt och negativt. Detta är dock inte ett måste för att ett samhälle ska få räknas som en demokrati enligt mig, men i det land jag ska applicera demokratin på är detta en viktig fråga.

Tillsist kommer vi till rättssäkerheten som innebär att alla ska få vara lika inför lagen och oskyldiga tills de dömts av en domstol. Detta kommer också bli en viktig punkt i mitt projekt om Iran. Att lagen ska vara tydlig, att det tydligt ska framgå vad som är lagligt och vad som inte är lagligt samt att kunna skilja på partipolitiken och domstolarna är väldigt viktigt.

I Iran har man stränga regler om vad ett parti får innehålla, vad partiet ska tycka samt stå för och det är väldigt svårt att komma med något nytänkt och revolutionerande. Detta är något jag tänker diskutera mer i nästa inlägg, då jag även tänker applicera min definition av demokrati på Iran för att ta reda på hur demokratiskt landet egenligen är!

Källor:
http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1514.aspx

Demokrati - vad är det?

Man kan definiera begreppet demokrati på många olika sätt. Den svenska riksdagen definierar en demokrati på det här sättet (enligt deras hemsida www.riksdagen.se):

En demokrati kännetecknas av att följande egenskaper finns i landet.
Folkstyre: när alla i ett land väljer vilka som ska få representera dem i t.ex. regeringen. Det ska vara allmän rösträtt och lika villkor för alla. I valen röstar alla en gång och ens röst ska vara anonym.
Tryck- och yttrandefrihet: det är grundläggande att folk får uttrycka sina åsikter i en demokrati och därigenom kunna granska/kritisera makten utan att någon myndighet lägger sig i.
Rättssäkerhet: innebär att alla ska vara lika inför lagen. Lagarna ska vara tydliga och det ska framgå vad man kan få för konsekvenser om man bryter mot lagen. Det är även viktigt att domstolen är självständig från politiken.
Föreningsfrihet: innebär att alla har rätten att gå med i och bilda en förening.

Det här är ju då den typiska bilden av en demokrati som man har om man själv lever i ett land med demokrati. Men jag anser att alla dem här sakerna inte är nödvändiga för att det ska kallas en demokrati. Definitionen av begreppet demokrati är ju "folkstyre" och det är enligt mig helt enkelt när folket har valt vem/vilka som ska styra och ställa. Så länge valet gick demokratiskt till (allmän och lika rösträtt samt vissa valmöjligheter) så är det en demokrati. Men det utesluter inte att man kan utföra odemokratiska handlingar! Man kan t.ex. ha en demokratiskt vald regering som sedan börjar förtrycka folket.

Nordkoreas historiska konflikter

Den koreanska halvön är idag uppdelad i Nord och Syd, där nordsidan angränsar till Kina. Koreas position rent geografiskt är vad som i första hand har påverkat historien. Området runt Kina och Japan har historiskt sett präglats utav krig och elände, då de två staterna legat i fejder med varandra. Korea var ett självständigt land med sitt egna skrift och talspråk (hangul) som skiljde sig mycket från kinesiskan. Korea har det japanska havet i öster och staten Kina i norr, vilket placerar Korea mellan två stridande stormakter och landet blir eftertraktat rent strategiskt av båda parter. 

År 668 enades Koreas tre kungadömen Shilla, Koguryo, och Paekche under det förstnämnda kungadämet  Shilla. Korea blev därefter mongoliskt från occupationen år 1231 och in på det tidiga 1300talet. Det var först under 1500talet som portugisiska missionärer började kalla landet för Korea, efter den rådande Koryo-dynastin. Vid denna tid ledde Japans Hideyoshi Toyotomi återkommande invasioner av Korea under 1592 och 97 men genom västerländskt inflytande hölls Korea självständigt fram till tidiga 1800talet. Japan övertog Korea år 1910 efter stridigheter med Kina och Ryssland. Landet blev självständigt igen först efter andra världskrigets slut 1945 i och med Japans kapitulering efter USAs kärnvapenattack. Landet delas nu upp i Nord och Syd-Korea, där USA hade främsta kontrollen över den sydliga delen och Ryssland över den nordliga delen. Uppdelningen skulle vara tillfällig och landet skulle återförenas i sinom tid. Det kalla kriget och den interna politiska revolutionen ledd utav Kim Il Sung med stöd av Ryssland resulterade i att landet officiellt delades upp i två delar 1948. Den nionde september uppstår Den demokratiska folkrepubliken Korea.

Under tidiga 1950talen ligger de två Koreanska länderna i krig med varandra. Konflikterna mellan Nord och Syd är många och genom åren har närmare 10,000 anmälningar gjorts gällande stilleståndsavtalet mellan de två staterna. Även efter krigets slut 1953 hade de båda sidorna gerillagrupper kvar i respektive länder. Nordkorea hade trupper kvar in på sextiotalet, 68 försökte en grupp nordkoreaner skjuta president Park första gången för att på så sätt kunna återförena landet med våld, ännu ett försök gjordes flera år senare.

Till och med in på 70talet fanns stridigheter kvar. Nordkorea anklagades t.ex. för att gräva tunnlar under gräsen år 1974. Två av dessa tunnlar har idag upptäckts, den ena under samma år, 74, och den andra 1990. De var breda nog att rymma en pansarvagn och 4000 soldater vardera. Under året för anklagelsen dödade en trupp nordkoreaner 6 amerikanska soldater och fem sydkoreaner, som skulle kapa träd vid gränsen för ökad sikt, de blev nedhuggna med sina egna yxor. Vid tillfället ställs Amerika på högspänn. Kim Il Sung beklagade personligen incidenten, men snart sköts även en obeväpnad Amerikansk helikopter ner i samma område av Nordkoreanska medborgare.

Nordkorea har även genom åren blivit anklagade för ett flertal kidnappningar, främst utav Japaner. Så sent som 2002 erkände Kim Jong Il 13 kidnappningar utav japanska medborgare, men hävdade att han personligen inte haft en aning om att detta inträffat. De japanska medborgarnas uppgift i Nordkorea var att arbeta som lärare i landets spionskolor för att lära spioner att uppfattas som Japaner för att undgå misstankar. 1987 bombade Nordkoreaner ett passagerarflygplan som en varning till alla de idrottsmän som skulle delta i sommarolympiaden i Sydkoreanska Saul. 115 personer omkom och kvinnan som placerade bomben hade gått i spionskola med Japanska lärare. Utlämningar av kidnappade Japanska barn skedde i utbyte mot 65 miljoner kronor och tonvis med ris under 2000talet.

Det finns ytterligare ett speciellt kidnappningsfall att diskutera men jag väljer att återkomma till det i ett annat inlägg.

Vad är demokrati?

Jag definierar demokrati som principen om att majoriteten får vad den vill ha genom val. Detta val måste ske på rättvisa grunder gällande rösträtt och yttrandefrihet. Det måste finnas två eller fler alternativ att välja mellan som skiljer sig från varandra och ingen myndighet ska kunna problematisera en individs röstprocess medvetet. Riksdagens hemsida har listat ett par kriterier, dessa är utklippta från hemsidan:

Människors lika värde och rättigheter är grundläggande i en demokrati. Frågor om demokrati har diskuterats i årtusenden.

Folkstyre

Folkstyre innebär att alla i till exempel ett land väljer vilka personer som ska representera dem i olika valda församlingar. Det kan vara riksdagen och kommuner. Alla myndiga personer får delta på lika villkor i valen, och varje person har en röst. Ingen har rätt att få veta hur en annan person har röstat.

Demokrati bygger på principen om att kunna välja mellan ett flertal olika val, en befolkning kan inte få val att välja mellan utan individer som lägger fram förslag. Det krävs politiskt aktiva individer inom ett folk för att demokrati ska kunna bli genomförbart. Finns inga valmöjligheter finns inte demokratin. En demokratisk process blir omöjlig om individer inte kan engagera sig politiskt, den allmänna och lika rösträtten är den viktigaste delen i mina ögon när det kommer till att genomföra en demokratisk politisk process. Om ett ledande parti ändrar i regleringen gällande den lika rösträtten till det sämre så är styrelsesättet inte längre en demokrati, då alla inte längre har samma rätt att fatta politiska beslut. Det blir en skendemokrati där somliga grupper har privilegiet att kunna påverka landets styrelse.

Tryck- och yttrandefrihet

Det är en grundläggande rättighet i en demokrati att få ge uttryck för sina tankar och känslor i tal och skrift. Att kunna ge ut en tidning utan att någon myndighet i förväg granskar innehållet är ett exempel på tryckfrihet.

Yttrandefrihet går hand i hand med demokrati då frihet att yttra sig är vad politiska partier grundar sig i. Utan yttrandefrihet är det svårt att vara politiskt aktiv, nästintill omöjligt. Utan möjlighet att studera valmöjligheter och hitta nya alternativa vägar stannar systemet kallat demokrati upp. Nya ideer behövs i ett samhälle, nya ideer som slutligen kan komma att stå som grund till nya politiska partier och utopier. Ideer som gemene man tillslut kommer att få rösta om.

Rättssäkerhet
Rättssäkerhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen. En person ska betraktas som oskyldig till dess att han eller hon dömts av en domstol.

Rättssäkerheten ser jag som en bra del av demokratin, men inte helt nödvändig. Demokratin grundar sig egentligen bara direkt på röstningsprocessen och inte på befolkningens välmående och rättvisan i samhället i stort. Den rättssäkerhet som kan behövas i ett demokratiskt samhälle är den som skyddar medborgarnas rätt att få göra fria val. Inga myndigheter ska kunna försvåra en röstningsprocess, där kan rättssäkerheten vara viktig, men inte i sig självt nödvändig för att demokrati ska kunna kungera.

Föreningsfrihet
Rätten att få gå med i eller bilda en förening är grundläggande i en demokrati.

Ett politiskt parti är i grunden en förening med liktänkande individer, med yttrandefrihet måste vi även ha föreningsfrihet.

Sen tillkommer såklart frågor som:

Om ett parti väljs fram på ett demokratiskt vis och förespråkar ideer som vill frånta en social grupp rösträtt, är beslutet fortfarande demokratiskt?

Det är paradoxala frågor som är mycket svåra att svara på. Då processen i sig är demokratiskt men konsekvensen är odemokratisk.

Vad är en demokrati?

Nu är det dags att försöka definiera vad en demokrati är - eller åtminståne skapa en analysmodell som bestämmer min syn på demokrati och som kan appliceras på Kuba som land. Den första frågan vi måste ställa oss är således; vad är en demokrati?

Den enda konkreta definitionen av en demorkati är den av själva ordet; folkvälde - ur grekiskans dēmokrati (http://www.ne.se/lang/demokrati). Detta torde betyda att landet skall styras av folket för att kunna kallas en demokrati, i vilket mån kan dock diskuteras.

Eftersom att demokratin ständigt är i utveckling samt att alla länder ligger på olika stadier i detta utvecklingsskede är det svårt att komma fram till en universell tillämpningsmodell för en demokrati. Bör man bara räkna en utopisk direktdemokrati där alla myndiga individer har möjlighet att i detalj påverka varenda beslut? Eller räcker det med riksdagar, parlament och folkvalda regeringar för att ett land ska klassas som en demokrati?

Finns det vissa kriterier som måste uppfyllas? Vad krävs egentligen för att jag personligen (för mina åsikter och min analysmodell är trots allt bloggens kärna) ska kalla ett land en demokrati?

Personligen vill jag utgå från den ursprungliga betydelsen av demokrati, alltså folkstyre, och fastställa att detta är den absolut viktigaste punkten i en demokrati - folket skall ha den absoluta makten i så stor utsträckning som möjligt. Detta behöver enligt mig inte betyda en perfekt direktdemokrati (även om det är en god tanke), utan det räcker med att folket väljer, utifrån vallöften som självklart skall följas, emellan åtminståne två klart separerbara partier som kan komma att styra landet.
Förutom detta måste en demokrati i min mening innebära stor frihet, mer specifikt i form av tryckfrihet och yttrandefrihet och utan någon som helst censur. Det är, för mig, i en demokrati otroligt viktigt att alla kan uttrycka sina åsikter utan att de dessförinnan granskats av myndigheter och utan att de får negativa konsekvenser för individen från myndigheternas håll (man får naturligtvis leva med att andra människor kan reagera negativt på ens egna uttryckta tankar). I denna frihet skall också föreningsfrihet ingå; i min modell för en demokrati har alla rätt att bilda nya och gå med i befintliga föreningar - ett rent konkret exempel av detta skulle kunna vara möjligheten att bilda ett nytt parti.

För att detta skall kunna upprätthållas krävs också en viss rättssäkerhet i landet. Alla människor skall vara lika inför lagen, betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats, lagar skall vara tydliga och framför allt; rättegångar skall vara öppna för allmänheten så att varje individ har möjligheten att kontrollera att rättssystemet fungerar på ett lämpligt sätt.

För mig är detta utgångspunkterna för en demokrati och de enda som är fullkomligt nödvändiga för att ett land skall kunna kalla sig demokratiskt. Naturligtvis finns andra kritierier som är önskvärda för att landet skall kunna kallas bra och för att jag personligen skulle vilja leva där, men det skall enligt mig separeras från begreppet demokrati. Min analysmodell blir alltså följande;

-Folkstyre i form av folkvalda regimer där det finns åtminstone två klart separerbara partier att välja mellan
-Frihet i form av tryckfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet
-Rättssäkerhet för att kontrollera ovanstående punkter

Detta är vad jag kommer att försöka tillämpa på landet Kuba för att se om landet kan kallas en demokrati (något jag redan från början känner mig skeptiskt inställd till).

Edit: Förtydligade den kortfattade modellen

Iran, första inlägget

I detta projekt har jag valt att gå in på djupet gällande Irans politik, och ska ta reda på hur demokratiskt landet egentligen är.

Idag styrs Iran av president Mahmud Ahmadinejad. Landet är en islamisk republik, Irans lagstiftning är delvis baserad på Islams lagar, sharia. Parlamentet och presidenten är folkvalda, men då landet beskrivs som "en religiös diktatur" och har religiösa grunder i sin lagstiftning har alltid prästerskapet de sista ordet och den yttersta makten.

Ja, landet ser ut uppnå många kriterier för ett odemokratiskt samhälle, men det finns trots denna bakgrundsfakta en del individer som anser att Iran har ett demokratiskt styre - och inte minst de som styr i landet. Detta ska jag granska och analysera under några veckors tid.

Källor:
www.landguiden.se

Kort startinlägg om Ryssland

Ryssland är ett land vars demokratiska styre är ett omdiskuterat ämne. I min del av bloggen ska jag försöka bringa klarhet om huruvida Ryssland bör klassificeras som en demokrati eller inte.

Geografiskt sätt är Ryssland världens största land, med en befolkning på cirka 140 miljoner människor. I nuläget styrs landet av en republik, ledd av presidenten Dmitrij Medvedev. Dmitrij Medvedev är ledare för Rysslands största parti, Enade Ryssland, som med majoritet är det största partiet i Ryssland. Den tidigare presidenten Vladimir Putin är i nuläget landets regeringschef. Landets modersmål är inte helt oväntat ryska och den ryskortodoxa kyrkan har det största inflytandet, religionsmässigt.

Ryssland är rikt på naturtillgångar, som olja och naturgas, vilket medför att en stor mängd av landets industrier finns inom de områdena. En stor del av Rysslands arbetskraft är alltså kopplade till landets industrier, trots att jordbruk fortfarande sker i en relativt stor utsträckning.

Landet är en uttalad demokrati, men blir ständigt ifrågasatt utifrån vilka av de demokratiska principerna som faktiskt följs. Bl.a. spekuleras det kring graden av yttrandefrihet.

Kuba - grundläggande fakta

Nu kommer lite grundläggande information om Kuba!

Kuba är en stat i Västindien och består av ett flertal öar (huvudön "Kuba" samt många andra öar, varav en hel del obefolkade). Landet är indelat i 14 provinser och huvudstaden heter Havanna. Landet mäter 110 861 km² 
och invånarantalet uppskattades 2010 till 11 204 351 människor. Enligt Landguiden är Kuba en republik - vilket borde betyda att folket har en stor inverkan på landets styre. Dessutom är Kuba ett av världens sista kommunistiska länder - en kommunism som under revolutionshjälten Fidel Castros ledning överlevt både Sovjetunionens och Berlinmurens fall. Landet styrs för tillfället av Fidel Castros bror, Raúl Castro (sedan 2005). För tillfället ligger regeringens fokus, än en gång enligt landguiden, på att städa upp bland ekonomiska problem genom att reformera åt ett marknadsekonomiskt håll - vilket kan tyda på att Kuba som land börjar gå ifrån sin kommunistiska stämpel.
 
Informationen är hämtad från Landguiden (http://landguiden.se/Lander/Nordamerika/Kuba) och Nationalencyklopedin (http://www.ne.se/cuba)

Folkrepubliken Kina

Ja, nu har vi dragit igång med projektet om (o)demokratiska länder och jag har valt att skriva om Kina. 

Kina är allmänt känt som en folkrepublik vilket egentligen borde betyda att det är ett folkstyrt land. Men med tiden så har ”folkrepublik” blivit ett begrepp för att beskriva ett land som är allt annat än folkstyrt. Ett land där man oftast bara har ett parti att välja på när det är val. Ett land där man inte får tycka och säga riktigt vad man vill. Helt enkelt ett odemokratiskt land. Men Kina kallar sig självt demokratiskt och det är just det här som jag ska diskutera under det här projektet. Är Kina demokratiskt eller inte?

Till att börja med så har Kina en president som tillhör deras kommunistiska parti. Han heter Hu Jintao och han har suttit vid makten sedan 2003. Premiärministern som heter Wen Jiabao kom till makten samma år som presidenten. Militären – Folkets befrielsearmé – har en grundläggande del i maktstrukturen.

   Med en yta på nästan 9,6 miljoner km² så är Kina världens 4e största land. De har också en av världens största befolkning (ca 1,3 miljoner). Folket talar kinesiska (eller mandarin) och betalar med valutan CNY – vilket står för Chinese yuan. Dock så använder kineserna samlingsbegreppet RMB, Renminbi, för sin valuta. Renminbi betyder ”folkets valuta”.

The Democratic People’s Republic of Korea

Till projektet, där vi kommer att analysera demokratiska (eller ickedemokratiska) teorier har jag valt att fokusera på Nordkorea, eller den Demokratiska folkrepubliken Korea som landet officiellt heter. Min största utmaning kommer utan tvekan att bli den källkritiska delen, då det är svårt att hitta information om Nordkoreas styrelseskick, resurser, etc. Jag hoppas att detta inte kommer att bli något problem och jag kommer att vara extra noga med källhänvisningar.

Som ni kanske gissat så är Nordkorea inte det land som anses vara demokratins moder. Landet är en diktatur som för nuvarande är styrt utav Kim Jong Il, som kom till makten efter faderns död år 1994, men tog över platsen officiellt först år 1997. Landets huvudstad heter Pyongyang, befolkad av ca 3,255,288 människor.

Under projektets gång hoppas jag kunna inkludera följande titlar:

• Det Nordkoreanska folket
• Det nordkoreanska styrelseskicket
• Den nordkoreanska historien och religionen
• De nordkoreanska ledarna och deras barn
• Nordkoreas fienden och vänner
• Hur vi ser på Nordkorea

Titlar kommer nog även att tillkomma, somliga kommer tas upp kort och i kombination med andra medan somliga kanske kan få sina helt egna fördjupande inlägg. Det återstår att se.

Kuba - en uppstart

Nu har vi äntligen, efter vad känns som en evighet av planering och organisation, kommit igång med demokrati-projektet.

Vi kommer under några veckor att undersöka begreppet demokrati och applicera detta på ett specifikt land för att avgöra om landet uppfyller våra krav för att vara just en demokrati.

Kuba - landet där det är lag på att alla människor har rätt till lika mycket mat, landet med gratis sjukvård till alla.Dessa icke faktabaserade uttalanden är grundpelarna till mitt intresse för landet Kuba, för visst låter det underbart? Här skulle man bo, mitt i rättvisans centrum! Vid första åtanken låter det fantastiskt, men det tar inte lång tid innan man börjar dra paraleller till Sovjetunionen (som Kuba ju ändå har tillhört) och kommunismen. Vad som från början lät underbart blir till någonting tveksamt, förrädiskt och en korruptionens barm. Stämmer mina idéer om Kuba? Är det underbart att bo där och tas det hänsyn till mänskliga rättigheter? Men framför allt: hur pass demokratiskt är landet?

Under det här projektet kommer jag att skriva om Kuba, som enligt tidigare lektionsföreläsningar hör till Västindiens (och kanske världens) minst demokratiska länder. Detta är mina första tankar, min utgångspunkt - mitt mål är att utveckla detta till något konkret, korrekt och framför allt; intressant.

I nästa inlägg: grundläggande information om landet Kuba.

mother russia

Hurra hurra hurra!
Vi är igång.

(ni kan ta bort det här sen!!!!!)