Nordkorea som Diktarur

Trots det officiella namnet på landet, den demokratiska folkrepubliken Korea, är landet långt från demokratiskt, och inte heller en republik. Det kan hända att somliga här säger ’folket vill vara i den situationen de är i, de älskar sin stat och hur styrelseskicket är uppbyggt’. Ja, de kanske gör det, men en demokrati är det inte. Bland de första kriterierna att uppfylla i ett demokratiskt styrt samhälle är att det finns minst två skiljda alternativ att välja mellan. Nordkorea har här tre partier att rösta emellan, vilka alla tillhör Koreas egen politiska ideologi kallad Juche, eller självförsörjning på svenska.

• Koreas arbetarparti
• Koreas socialdemokratiska parti
• Chondoistiska Chongupartiet/Unga vännernas och den himmelska vägens parti 

Denna uppsjö av val låter bra, inte så varierad, men demokratisk väl? Nej. Det ledande partiet, Koreas Arbetarparti har haft makten sedan nationens grundande under 40talet. Alla partier ingår dessutom i den så kallade ’Demokratiska fronten för fosterlandets återförening’ vilket i praktiken  betyder att alla partier är i allians med varandra, där arbetarpartiets ledare är den samlade ledaren. Dessutom måste det nämnas att Kim Il Sungs officiella titel är ’evig president’, och sonen Kim Jong Il får då fördelen att bli utnämnd till den ’storslagne ledaren’, han går i stort sett inte att byta ut även om ett av de andra partierna skulle ta makten på demokratisk väg i Nordkorea, mer om det i ett kommande inlägg om propaganda. Rösträtt har du som sjuttonåring i Nordkorea, både män och kvinnor får rösta och rösterna väger lika tungt. Likt systemet i det forna DDR är röstberättigade nordkoreanska medborgare dock tvungna att gå in i ett annat röstningsbås för att kunna stryka valbara kandidater, detta händer i stort sett inte då ett så offentligt svek mot regimen inte går obemärkt förbid. Detta kan få dig att betraktas som en politisk brottsling vilket kan leda till ofantligt hemska konsekvenser. Nordkorea har nämligen straff och koncentrationsläger för somliga fångar, och ett för fångarnas familjer. Att kritisera regimen går alltså ut över dig själv och din familj, barnfamiljer förs till Camp 22.

Detta betyder i korthet att Nordkorea inte har yttrandefrihet, tryckfrihet, rättssäkerhet eller fri rätt att bilda föreningar. De har istället en totalitär komunistisk diktatur, koncentrationsläger, och privilegier bara de trogna partiet får åtnjuta. ’The Economist Intelligence Unit’ har listat Nordkorea sist som plats 167 i en lista där länder rangordnas efter demokratiskt styrelsesätt. Staten är här kategoriserad som autritär regim. I Pyonyang bor som tidigare nämnt ungefär 2,5 miljoner människor. Det anses vara ett privilegium att bo där då staden är Nordkoreas så kallade ’showroom capital’. De som bor i staden åtnjuter förmåner som folk på landsbygden eller i mindre städer inte ens kan drömma om. Överallt i huvudstaden finns bilder utav Kim Il Sung och Kim Jong Il, det hänger kristallkronor i tunnelbanan och stora momument i sten som hyllning till kommunismen eller landets ledare finns resta runtom i staden. Somliga kanske till och med kan få en tv i present utav staten.

Vanligtvis brukar en kommunistiskt styrd stat  innebära ett klasslöst samhälle där alla får lika och ses som lika inför lagen. Så här ser det inte ut i vår demokratiska folkrepublik. För även inom den kommunistiska staten finns det statusskillnader, detta är Kim Jong Ils personliga förmögenhet och smygfetma ett direkt bevis på. Men det är inte enbart materiella ägodelar som skapar klyftor mellan klasserna. I diktaturer är de som är mest lojala regimen de som i sin tur får förmåner i form utav bland annat materiella saker. Din lojalitet och din trohet till ideologin är vad som gör dig betydelsefull i positiv bemärkelse för staten och det är också där din klass i stor utsträckning avgörs. Att inte vara född Korean kan också vara en faktor som leder till dåliga förhållanden, men så länge du är Nordkoreansk medborgare har du i alla fall, på papper, samma rätt som en infödd Korean. I praktiken fungerar det dock inte på samma sätt. Om det till exempel hade funnits Amerikanska invandrare i Nordkorea hade dessa utan tvekan blivit särbehandlade, men detta är även verklighet för många individer med Japanskt arv lokaliserade i Nordkorea.