Den Nordkoreanska Propagandamaskinen

Jag har längtat efter detta inlägg så ofantligt mycket, det jag har valt att kalla för den Nordkoreanska Propagandamaskinen har nämligen blivit något av ett favoritämne hos mig sen jag började läsa om landet.

I grunden kan man säga att det finns tre typer av propaganda i landet, tre roller som media måste spela. Dessa tre har jag valt att namnge med:

1. Angående landets och dess ledares storhet
2. Angående ladets gemensamma fiende
3. Propaganda riktad åt utomstående länder

Dessa kategorier är inte säregna för Nordkorea alls, alla länder genomför olika saker för att ses på ett visst sätt av folket och ett annat sätt för utlandet. Men då Nordkorea i stort sett har stängda gränser (om man inte räknar de 6 passagerarflygplanen i månaden) blir det intressant att tala om dessa olika kategorier och om varför de existerar.

Något som är extremt viktigt i en diktatur likt Nordkoreas, är folkets stöd. Hur man vinner folkets lojalitet är inte lika viktigt som det faktiska resultatet, om vi räknar bort den humana aspekten såklart. Folkets lojalitet kan du få på två väldigt hårddragna vis; De måste älska eller frukta dig. Som jag redan delvis beskrivit så har Nordkorea en sorts blandning av de båda, som ofta är och har varit fallet i regimer liknande denna. Genom att hårt bestraffa de som ej är lojala mot regimen håller sig folk i raka led. Kärleksaspekten har jag ännu inte kommit in på, men tänkte göra det nu.

De flesta är medvetna om att människor sympatiserar i större grad med en person, inte med en ansiktslös organisation. Det är därför det t.ex. är vanligt att partiledare pryder affischer istället för enbart slagord om partiets utopi och strävan. I Nordkorea är denna personkult ovärderlig. Då landet blev självständigt 1948 tog revolutionären Kim Il Sung över som högste partichef och behöll platsen till sin död. De tre åren som följde ledarens död var drabbade utav naturkatastrofer och en svältepidemi som krävde miljontals liv sattes i rullning. De som inte var helt fästa vid ledaren redan betingade katastroferna och misären i samhället med ledarens död, något som delvis ledde till den stora lättnaden då Kim Jong Il tog över presidentplatsen lagom i tur med att katastroferna avtog. Den jämförelsevis bättre levnadsstandarden förknippas nu med den nya ledaren.

I en undercover dokumentär gjort utav National geograpic visas ungefär hundra personer som nyligen fått sin syn restaurerad utav en utländsk kirurg. Patienterna går genast fram till de två stora porträtten av ledarna och knäböjer, tackar hjärtligt och håller tal.

Detta sker 4.30 minuter in i klippet:

http://www.youtube.com/watch?v=B4puhfLTzdc&feature=related

Precis som dokumentären säger, så får den store ledaren all uppskattning för det postiva som sker i landet, och det negativa skylls på andra. Detta är ett beteende som inte uppstått ur ingenting. Det är djupt rotat i befolkningen från många olika, om inte alla, aspekter utav deras liv.

Nordkorea har 11 års obligatorisk skolgång för alla, vilket ungefär motsvarar grundskola samt ett tvåårigt gymnasieprogram. I skolans värld finns såklart ett eller flera porträtt utav Ledaren i varje klassrum, precis som i alla nordkoreanska hem. Det hålls en kurs i Ledarens storhet som förklarar Ledarens tre element av storhet; storhet i aura, storhet i ideologi och storhet i ledarskap. Enligt Landets officiella hemsida nämns bland annat följande om den nuvarande Ledarens storhet:

“Kim Jong Il, who had acquired sharp judgment, irrefutable logic and deep theory from his childhood”

Då har jag inte ens nämnt resten. Historien går så att när Kim föddes slog blixtar ned i det största berget och en dubbel regnbåge uppenbarade sig över platsen, molnen formade sig som olika symboler och det stod klart att barnet var fött med oerhörd storhet.

I hemmen ser vi också hur denna personkult formats. Varje hem i Pyonyang har en radioapparat i köket som inte går att stänga av, bara vrida ner volymen på. Denna radio spelar bara upp propaganda som staten vill att folket ska höra. De som är privilegierade nog att ha en tv kan bara se propagandaprogram, de timmar om dagen det går att se på tv. Detta är ett ofantligt bra knep när det kommer till att hålla föst och främst kvinnorna trogna regimen. Det är ofta så att kvinnorna i landet är hemmafruar, och propagandan håller dem sysselsatta. Det finns även en stark kvinnlig förebild i landets historia som alla känner till; Kim Jong Suk.  Hon var officer i revolutionsarmén och stod nära Kim Il Sung, räddade även hans liv som hans personliga livvakt. Detta sätt att skapa förebilder för alla är extremt intelligent, Kim Jong Suk blir här både en hjälte som var med i grundandet av nationen, hon är framgångsrik inom militären och hon var en moder för en stark son.

Den gemensamma fienden är självklart USA, folket är tränade att ständigt hålla ögonen öppna och skydda sig mot de Amerikanska imperialisterna som vill lägga alla länder under sig och förespråkar orättvisor och klassystem. Kim Jong Il själv får alltid, enligt Göran Persson efter sitt besök i landet, alltid utländska besäkare att tro att kan inte ska dyka upp på möten, för att sedan svassa in helt oförberett ändå. Detta för att missleda Amerikanska spioner. 

http://www.youtube.com/watch?v=QRX0hZW20eA

Att ha en gemensam fiende är väldigt användbart när det kommer till att ena folket, för det uppstår en syndabock som man kan skylla all olycka på. Under svältperioden efter Kim Il Sungs död svalt människor till den grad att stora delar av folket idag är 10 centimeter ortare n genomsnittet och att många tappar synen. De ser dock svältperioden som en tid att bevisa hur uppfinningsrika och enastående deras nation var, och det var självfallet USAs fel som satte sådan press på nationen. Idag ses svälten som en sporre att fortsätta vara självständiga. Vi har sett mönstret tidigare i historien. Det Judiska folket har t.ex. varit förföljda länge och genom nazismens utpekande av Judarna som samhällets problem skapades en gemensam fiende och folket som fick vara med i gemenskapen kände sig privilegierade och utvalda.

Sist ut kommer propagandan som riktar sig till utlandet. Där är hemsidan ett utmärkt exempel:

http://www.korea-dpr.com/ocn/

Men det har även gjorts dokumentärer om Nordkorea av Nordkorea som romantiserar bilden av landet. Det lär även finnas en stad nära den sydkoreanska gränsen, en stad uppbyggd på perfekta kulisser och tomma skal, samt en enorm flaggstånd när den Nordkoreanska fanan hänger (den kan inte fladdra i vinden då den är för gigantisk). Det ryktas att staden byggdes för att Sydkorea bara skulle kunna se perfektion från sin sida av gränsen, och att den så kallade ’Propagande-byn’ bara är uppbyggd för syns skull.

Jag tänker också ta upp ett kidnappningsfall, som jag nämt i ett tidigare inlägg. Ett som har samma syfte som propagandabyn. Kidnappningen av den välkända Sydkoreanska skådespelerskan Choi Eun Hee och hennes make, samt regissör Shin Sang Okk. Kim Jong Il är en välkänd filmfantast, och för att ge den Nordkoreanska filmindustrin en boost i rött riktning kidnappades Choi Eun Hee 1978 utav en grupp okända män i en park mitt på ljusan dag. De förde med henne till en gummibåt, som senare ledde henne till ett lastfartyg som lade till i Nampoo, här välkomnas hon personligen av Kim Jong Il och sätts i husarest i en utav hans villor. Sex månader senare sker något liknande och maken kidnappas. Fyra år senare får de veta att både har varit i landet länge och de återförenas förvånansvärt på en bankett arrangerad utav Kim Jong Il. Fram till 1986 tvingas paret göra film för Nordkorea, bland annat en kopia av Godzilla. Att två kända sydkoreanska filmskapare gör film för Nordkorea är bra publicitet för landet. Det får det att se ut som om Nordkoreas filmindistri och samhälle är bättre än det i Sydkorea.

Denna propagandamaskin stödjs utav det ständiga hotet från staten och skapar en miljö för Nordkoreas invånare som blir näst intill otänkbart att bryta emot.

Nordkorea som Diktarur

Trots det officiella namnet på landet, den demokratiska folkrepubliken Korea, är landet långt från demokratiskt, och inte heller en republik. Det kan hända att somliga här säger ’folket vill vara i den situationen de är i, de älskar sin stat och hur styrelseskicket är uppbyggt’. Ja, de kanske gör det, men en demokrati är det inte. Bland de första kriterierna att uppfylla i ett demokratiskt styrt samhälle är att det finns minst två skiljda alternativ att välja mellan. Nordkorea har här tre partier att rösta emellan, vilka alla tillhör Koreas egen politiska ideologi kallad Juche, eller självförsörjning på svenska.

• Koreas arbetarparti
• Koreas socialdemokratiska parti
• Chondoistiska Chongupartiet/Unga vännernas och den himmelska vägens parti 

Denna uppsjö av val låter bra, inte så varierad, men demokratisk väl? Nej. Det ledande partiet, Koreas Arbetarparti har haft makten sedan nationens grundande under 40talet. Alla partier ingår dessutom i den så kallade ’Demokratiska fronten för fosterlandets återförening’ vilket i praktiken  betyder att alla partier är i allians med varandra, där arbetarpartiets ledare är den samlade ledaren. Dessutom måste det nämnas att Kim Il Sungs officiella titel är ’evig president’, och sonen Kim Jong Il får då fördelen att bli utnämnd till den ’storslagne ledaren’, han går i stort sett inte att byta ut även om ett av de andra partierna skulle ta makten på demokratisk väg i Nordkorea, mer om det i ett kommande inlägg om propaganda. Rösträtt har du som sjuttonåring i Nordkorea, både män och kvinnor får rösta och rösterna väger lika tungt. Likt systemet i det forna DDR är röstberättigade nordkoreanska medborgare dock tvungna att gå in i ett annat röstningsbås för att kunna stryka valbara kandidater, detta händer i stort sett inte då ett så offentligt svek mot regimen inte går obemärkt förbid. Detta kan få dig att betraktas som en politisk brottsling vilket kan leda till ofantligt hemska konsekvenser. Nordkorea har nämligen straff och koncentrationsläger för somliga fångar, och ett för fångarnas familjer. Att kritisera regimen går alltså ut över dig själv och din familj, barnfamiljer förs till Camp 22.

Detta betyder i korthet att Nordkorea inte har yttrandefrihet, tryckfrihet, rättssäkerhet eller fri rätt att bilda föreningar. De har istället en totalitär komunistisk diktatur, koncentrationsläger, och privilegier bara de trogna partiet får åtnjuta. ’The Economist Intelligence Unit’ har listat Nordkorea sist som plats 167 i en lista där länder rangordnas efter demokratiskt styrelsesätt. Staten är här kategoriserad som autritär regim. I Pyonyang bor som tidigare nämnt ungefär 2,5 miljoner människor. Det anses vara ett privilegium att bo där då staden är Nordkoreas så kallade ’showroom capital’. De som bor i staden åtnjuter förmåner som folk på landsbygden eller i mindre städer inte ens kan drömma om. Överallt i huvudstaden finns bilder utav Kim Il Sung och Kim Jong Il, det hänger kristallkronor i tunnelbanan och stora momument i sten som hyllning till kommunismen eller landets ledare finns resta runtom i staden. Somliga kanske till och med kan få en tv i present utav staten.

Vanligtvis brukar en kommunistiskt styrd stat  innebära ett klasslöst samhälle där alla får lika och ses som lika inför lagen. Så här ser det inte ut i vår demokratiska folkrepublik. För även inom den kommunistiska staten finns det statusskillnader, detta är Kim Jong Ils personliga förmögenhet och smygfetma ett direkt bevis på. Men det är inte enbart materiella ägodelar som skapar klyftor mellan klasserna. I diktaturer är de som är mest lojala regimen de som i sin tur får förmåner i form utav bland annat materiella saker. Din lojalitet och din trohet till ideologin är vad som gör dig betydelsefull i positiv bemärkelse för staten och det är också där din klass i stor utsträckning avgörs. Att inte vara född Korean kan också vara en faktor som leder till dåliga förhållanden, men så länge du är Nordkoreansk medborgare har du i alla fall, på papper, samma rätt som en infödd Korean. I praktiken fungerar det dock inte på samma sätt. Om det till exempel hade funnits Amerikanska invandrare i Nordkorea hade dessa utan tvekan blivit särbehandlade, men detta är även verklighet för många individer med Japanskt arv lokaliserade i Nordkorea.

Nordkoreas historiska konflikter

Den koreanska halvön är idag uppdelad i Nord och Syd, där nordsidan angränsar till Kina. Koreas position rent geografiskt är vad som i första hand har påverkat historien. Området runt Kina och Japan har historiskt sett präglats utav krig och elände, då de två staterna legat i fejder med varandra. Korea var ett självständigt land med sitt egna skrift och talspråk (hangul) som skiljde sig mycket från kinesiskan. Korea har det japanska havet i öster och staten Kina i norr, vilket placerar Korea mellan två stridande stormakter och landet blir eftertraktat rent strategiskt av båda parter. 

År 668 enades Koreas tre kungadömen Shilla, Koguryo, och Paekche under det förstnämnda kungadämet  Shilla. Korea blev därefter mongoliskt från occupationen år 1231 och in på det tidiga 1300talet. Det var först under 1500talet som portugisiska missionärer började kalla landet för Korea, efter den rådande Koryo-dynastin. Vid denna tid ledde Japans Hideyoshi Toyotomi återkommande invasioner av Korea under 1592 och 97 men genom västerländskt inflytande hölls Korea självständigt fram till tidiga 1800talet. Japan övertog Korea år 1910 efter stridigheter med Kina och Ryssland. Landet blev självständigt igen först efter andra världskrigets slut 1945 i och med Japans kapitulering efter USAs kärnvapenattack. Landet delas nu upp i Nord och Syd-Korea, där USA hade främsta kontrollen över den sydliga delen och Ryssland över den nordliga delen. Uppdelningen skulle vara tillfällig och landet skulle återförenas i sinom tid. Det kalla kriget och den interna politiska revolutionen ledd utav Kim Il Sung med stöd av Ryssland resulterade i att landet officiellt delades upp i två delar 1948. Den nionde september uppstår Den demokratiska folkrepubliken Korea.

Under tidiga 1950talen ligger de två Koreanska länderna i krig med varandra. Konflikterna mellan Nord och Syd är många och genom åren har närmare 10,000 anmälningar gjorts gällande stilleståndsavtalet mellan de två staterna. Även efter krigets slut 1953 hade de båda sidorna gerillagrupper kvar i respektive länder. Nordkorea hade trupper kvar in på sextiotalet, 68 försökte en grupp nordkoreaner skjuta president Park första gången för att på så sätt kunna återförena landet med våld, ännu ett försök gjordes flera år senare.

Till och med in på 70talet fanns stridigheter kvar. Nordkorea anklagades t.ex. för att gräva tunnlar under gräsen år 1974. Två av dessa tunnlar har idag upptäckts, den ena under samma år, 74, och den andra 1990. De var breda nog att rymma en pansarvagn och 4000 soldater vardera. Under året för anklagelsen dödade en trupp nordkoreaner 6 amerikanska soldater och fem sydkoreaner, som skulle kapa träd vid gränsen för ökad sikt, de blev nedhuggna med sina egna yxor. Vid tillfället ställs Amerika på högspänn. Kim Il Sung beklagade personligen incidenten, men snart sköts även en obeväpnad Amerikansk helikopter ner i samma område av Nordkoreanska medborgare.

Nordkorea har även genom åren blivit anklagade för ett flertal kidnappningar, främst utav Japaner. Så sent som 2002 erkände Kim Jong Il 13 kidnappningar utav japanska medborgare, men hävdade att han personligen inte haft en aning om att detta inträffat. De japanska medborgarnas uppgift i Nordkorea var att arbeta som lärare i landets spionskolor för att lära spioner att uppfattas som Japaner för att undgå misstankar. 1987 bombade Nordkoreaner ett passagerarflygplan som en varning till alla de idrottsmän som skulle delta i sommarolympiaden i Sydkoreanska Saul. 115 personer omkom och kvinnan som placerade bomben hade gått i spionskola med Japanska lärare. Utlämningar av kidnappade Japanska barn skedde i utbyte mot 65 miljoner kronor och tonvis med ris under 2000talet.

Det finns ytterligare ett speciellt kidnappningsfall att diskutera men jag väljer att återkomma till det i ett annat inlägg.

Vad är demokrati?

Jag definierar demokrati som principen om att majoriteten får vad den vill ha genom val. Detta val måste ske på rättvisa grunder gällande rösträtt och yttrandefrihet. Det måste finnas två eller fler alternativ att välja mellan som skiljer sig från varandra och ingen myndighet ska kunna problematisera en individs röstprocess medvetet. Riksdagens hemsida har listat ett par kriterier, dessa är utklippta från hemsidan:

Människors lika värde och rättigheter är grundläggande i en demokrati. Frågor om demokrati har diskuterats i årtusenden.

Folkstyre

Folkstyre innebär att alla i till exempel ett land väljer vilka personer som ska representera dem i olika valda församlingar. Det kan vara riksdagen och kommuner. Alla myndiga personer får delta på lika villkor i valen, och varje person har en röst. Ingen har rätt att få veta hur en annan person har röstat.

Demokrati bygger på principen om att kunna välja mellan ett flertal olika val, en befolkning kan inte få val att välja mellan utan individer som lägger fram förslag. Det krävs politiskt aktiva individer inom ett folk för att demokrati ska kunna bli genomförbart. Finns inga valmöjligheter finns inte demokratin. En demokratisk process blir omöjlig om individer inte kan engagera sig politiskt, den allmänna och lika rösträtten är den viktigaste delen i mina ögon när det kommer till att genomföra en demokratisk politisk process. Om ett ledande parti ändrar i regleringen gällande den lika rösträtten till det sämre så är styrelsesättet inte längre en demokrati, då alla inte längre har samma rätt att fatta politiska beslut. Det blir en skendemokrati där somliga grupper har privilegiet att kunna påverka landets styrelse.

Tryck- och yttrandefrihet

Det är en grundläggande rättighet i en demokrati att få ge uttryck för sina tankar och känslor i tal och skrift. Att kunna ge ut en tidning utan att någon myndighet i förväg granskar innehållet är ett exempel på tryckfrihet.

Yttrandefrihet går hand i hand med demokrati då frihet att yttra sig är vad politiska partier grundar sig i. Utan yttrandefrihet är det svårt att vara politiskt aktiv, nästintill omöjligt. Utan möjlighet att studera valmöjligheter och hitta nya alternativa vägar stannar systemet kallat demokrati upp. Nya ideer behövs i ett samhälle, nya ideer som slutligen kan komma att stå som grund till nya politiska partier och utopier. Ideer som gemene man tillslut kommer att få rösta om.

Rättssäkerhet
Rättssäkerhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen. En person ska betraktas som oskyldig till dess att han eller hon dömts av en domstol.

Rättssäkerheten ser jag som en bra del av demokratin, men inte helt nödvändig. Demokratin grundar sig egentligen bara direkt på röstningsprocessen och inte på befolkningens välmående och rättvisan i samhället i stort. Den rättssäkerhet som kan behövas i ett demokratiskt samhälle är den som skyddar medborgarnas rätt att få göra fria val. Inga myndigheter ska kunna försvåra en röstningsprocess, där kan rättssäkerheten vara viktig, men inte i sig självt nödvändig för att demokrati ska kunna kungera.

Föreningsfrihet
Rätten att få gå med i eller bilda en förening är grundläggande i en demokrati.

Ett politiskt parti är i grunden en förening med liktänkande individer, med yttrandefrihet måste vi även ha föreningsfrihet.

Sen tillkommer såklart frågor som:

Om ett parti väljs fram på ett demokratiskt vis och förespråkar ideer som vill frånta en social grupp rösträtt, är beslutet fortfarande demokratiskt?

Det är paradoxala frågor som är mycket svåra att svara på. Då processen i sig är demokratiskt men konsekvensen är odemokratisk.

The Democratic People’s Republic of Korea

Till projektet, där vi kommer att analysera demokratiska (eller ickedemokratiska) teorier har jag valt att fokusera på Nordkorea, eller den Demokratiska folkrepubliken Korea som landet officiellt heter. Min största utmaning kommer utan tvekan att bli den källkritiska delen, då det är svårt att hitta information om Nordkoreas styrelseskick, resurser, etc. Jag hoppas att detta inte kommer att bli något problem och jag kommer att vara extra noga med källhänvisningar.

Som ni kanske gissat så är Nordkorea inte det land som anses vara demokratins moder. Landet är en diktatur som för nuvarande är styrt utav Kim Jong Il, som kom till makten efter faderns död år 1994, men tog över platsen officiellt först år 1997. Landets huvudstad heter Pyongyang, befolkad av ca 3,255,288 människor.

Under projektets gång hoppas jag kunna inkludera följande titlar:

• Det Nordkoreanska folket
• Det nordkoreanska styrelseskicket
• Den nordkoreanska historien och religionen
• De nordkoreanska ledarna och deras barn
• Nordkoreas fienden och vänner
• Hur vi ser på Nordkorea

Titlar kommer nog även att tillkomma, somliga kommer tas upp kort och i kombination med andra medan somliga kanske kan få sina helt egna fördjupande inlägg. Det återstår att se.