Jag ska vara ärlig, demokrati har alltid klingat glatt i mina öron. Demokrati för mig har aldrig vart ett begrepp värt att fundera över, då definitionen alltid känts klar. De länder som styrs via demokrati är alltid allmänt kända som välmående nationer, demokrati har i historien räddat länder ifrån förödande konsekvenser av diktaturer och demokrati ger alltid befolkningen lika stor rätt till välstånd. Demokrati har för mig alltid förknippats med rättvisa och en demokrati utan en välmående befolkning kan omöjligt klassificeras som en demokrati. Det stora spörsmålet har för mig endast varit huruvida icke välmående länder ska få kalla sig demokratier eller inte.
Det är den främsta förklaring jag kunnat ge och håll fast vid, sedan början av högstadiet. Jag har aldrig blivit ifrågasatt för min syn och definition, utan snarare fått min uppfattning bekräftad. Både under samhällslektioner i högstadiet och i allmän folkmun.
Det var inte förrän på samhällslektionen förra måndagen som min bild av demokrati brast. Under debatten som ägde rum under lektionen blev saker och ting mer och mer klara och jag började för första gången ifrågasätta min tidigare så tydliga uppfattning.
Enligt nationalencyklopedins hemsida har demokrati betydelsen ”folkstyre”. Alltså att nationen styrs av folket, exempelvis via folkomröstningar. Det tycks vara en grundläggande princip i de flesta demokratiska länder. Huruvida folkomröstningarna gör skillnad är en princip, men den principen tycks inte inkluderas bland kriterierna. Att möjligheten formellt sätt finns tycks vara det enda som räknas, för att ett land skall tyckas uppnå den formen av kriterier inom definitionen.
Enklast vore kanske att liksom de flesta andra välja att hänvisa till de kriterier den svenska regeringens hemsida anser sätta definition på begreppet. Trots allt anses Sverige vara ett av de mest ”demokratiska” länderna i världen, då begreppet ständigt kommer på fråga och är ett vardagligt adverb i triviala situationer. Hur ofta använder vi oss inte av handuppräckning som tillvägagångssätt inför kollektiva beslut i skolan? Och hur ofta blir vi inte uppmanade till att säga till eller ifrån, när saker och ting sker inom orättvisa förhållanden?
Men hur universell är egentligen den svenska definitionen? Hur ofta styrs ”demokratiska” länder enligt kriterierna, förutom Sverige själva? (Och hur hårt håller Sverige på kriterierna?)
Jag tror att det krävs ett allmänt klargörande över att demokrati inte bör förknippas med utopi. Inte ens med en välfungerande demokrati. Frågan är dessutom alldeles för komplex för att kunna dra jämförelser med det svenska synsättet.
Jag finner definitionen otroligt klurig. Den ena sidan av mig har väldigt stor lust att endast definiera begreppet med en enda kriterie - allmän rösträtt. Dock känns det svårt att undvika att dessa kriterier är relativt betydelsefulla, i förhållande till rykten om länder som är utnämnda demokratier.
Jag behöver ännu ett inlägg för att framlägga en klar definition. Dessa är ledorden:
Mänskliga rättigheter
Rättsäkerhet – offentliga rättegångar
Valmöjlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar