Massmedias roll i Kina

Massmedias roll är mycket viktig i ett demokratiskt samhälle då denna ska granska och kritisera makten. Hur står det då till med Kinas massmedia?

Som jag har sagt flera gånger redan så är det Kinesiska samhället mycket friare idag än vad det var under Maos tid. Detta gäller även inom massmedia som idag är mycket mer varierad. Visserligen så är media fortfarande ägd av staten men det finns idag, förutom partitidningarna, ca 2000 olika tidningar samt 9000 tidskrifter och magasin (”Kina idag” av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren – sid. 45). Dessa har blivit mer inriktade till vad folket vill ha p.g.a. den ökade marknadsekonomin. Detta gäller även inom TV det utöver dem 16 statliga kanalerna finns ca 400 lokala tv-bolag.

   Sedan kom även internet till Kina år 1994. Idag finns det näst intill 253 miljoner internetanvändare i Kina och även om det bara är 19 % av befolkningen som har tillgång till internet så är det allt fler som kopplar upp sig någon gång då och då för att kanske blogga lite. Just bloggandet har blivit väldigt populärt då det är ett bra sätt att få sin röst hörd på internet och det är en bra möjlighet att upptäcka nyheter, osv. på.

   Men som sagt så är det fortfarande staten som har kontrollen över media vilket gör att de kan kontrollera helt vad som visas och inte. Det förekommer mycket censur och stora brister i yttrandefriheten. Det är t.ex. tabu att prata/skriva om nationell politik eller Tibetfrågan. 

Än en gång så visar Kina på ett ganska odemokratiskt styre!

Är Kina ett mänskligt land?

De mänskliga rättigheterna gäller för alla i hela världen, oavsett land och kultur. Enligt dessa ”regler” så föds alla människor fria och är av lika värde, därför har de även lika rättigheter. De här rättigheterna begränsar statens makt över individen samt reglerar de skyldigheter som staten har gentemot individen. Rättigheterna är många och alla går att hitta på den här sidan http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=98&module_instance=3&action=pod_show&navid=1&subnavid=98&subnavinstance=3.

Nu ska jag titta på hur Kina uppfyller dem mänskliga rättigheterna och tänker då främst titta på hur man tillämpar människans lika värde då det blir lite mycket att titta på alla de mänskliga rättigheterna var för sig. Jag känner även att det är det som är mest relevant för sammanhanget.

När Kina styrdes av Mao så var allting mycket mer extremt och folket var mycket mer begränsade än vad dem är idag. Trots att det idag inte händer saker såsom det som hände till följd av demonstrationer på Himmelska fridens torg 1989, så är folket ganska förtryckt. Alla de som kritiserar makten riskerar än idag att hamna i fängelse. Klyftorna mellan fattiga och rika har även blivit större och detta syns bland annat inom utbildning, sjukvård och arbete.

Kina har idag någonting som kallas ”ettbarnspolitik”. Det finns en familjeplaneringslag som innebär att alla medborgare har rätt att föda barn, men staten har rätt att lägga sig både i hur många barn man ska ha och i när man ska skaffa barn. Lagen tillkom efter att Kinas befolkning sprang iväg rejält 1979 (befolkningsökningen började dock redan 1949 då levnadsstandarden blev lite bättre) för att man var orolig för landets relativt dåliga ekonomi.

   Antalet barn som man får föda beror lite på var man kommer ifrån och var man bor. Bor man i staden så får man normalt sett bara skaffa ett barn medan de som bor på landsbygden får skaffa ett andra barn om det förstfödda är en flicka. Man får även skaffa ett till barn om båda föräldrarna var ensambarn eller om det första barnet är funktionshindrat. Om man däremot tillhör en etnisk minoritet så kan du få skaffa upp till fyra barn.

   Men vad händer då om man nu skulle bo i staden, har ett barn redan, och råkar bli gravid igen? Att inte följa den här lagen har länge straffats hårt. Förr var tvångsaborter vanliga (dessa är dock förbjudna enligt lag idag men förekommer iaf), men idag är det vanligaste att man får betala straffavgifter eller att man blir ”övertalad” att göra abort. Man kan också bli rutinmässigt steriliserad efter att man fått sitt första barn, trots att det står i lagen att det är förbjudet.

Allt det här med ”ettbarnspolitiken” bidrar väldigt mycket till ett nedvärderande av kvinnor. Dels så har kvinnan inte helt och hållet makten över sin egen kropp, utan den kan makten bestämma över. Det är till och med så att dem som kontrollerar att familjeplaneringslagen följs ibland kallar in kvinnor på gynekologundersökningar för att se så att dem inte nyligen har fött barn utan att registrera det, eller liknande.

   Kinas kultur har ju på grund av det här även blivit väldigt präglade att föredra pojkar framför tjejer när man ska skaffa barn. Vissa använder sig av fosterdiagnostik, trots att det är olagligt, för att kunna abortera fostret om det visar sig vara en tjej. Söner är att föredra då dessa ska vara bättre på att försörja familjen, även när föräldrarna blir gamla.

   Så sett utifrån det här så är Kinas kvinnor inte lika mycket värda som Kinas män.

   Kvinnorna är inte heller jämställda med männen inom arbetsmarknaden, då många arbetsgivare anställer män framför kvinnor (eftersom kvinnan inte anses kunna engagera sig lika mycket i jobbet då hon har främsta ansvaret hemma).

Som sagt i förra inlägget om hur demokratiskt Kina egentligen är så är inte alla heller lika inför lagen. Korruptionen är stor och det är makten som styr domstolarna. Så den med mycket pengar och rätt kontakter kan nästan alltid ta sig ur knipan medan en fattig bonde får stå i rätten och bli orättvist dömd för ett brott han kanske inte ens har gjort.

Min uppfattning är att Kina inte följer de mänskliga rättigheterna! I alla fall inte de som reglerar människans lika värde. 

Demokrati i Kina?

Nu tänkte jag undersöka lite hur man kan tillämpa dem olika kriterierna från det förra inlägget på Kinas styre. 

Folkstyre: Enligt den kinesiska regeringens hemsida (http://english.gov.cn/2005-08/05/content_20813.htm) så är Kina en socialistisk stat som styrs av "folkets demokratiska diktatur" – vilket är arbetarklassen och bönderna. Det står även att all makt ligger hos folket och dem utöver den här makten via olika organ såsom den lokala folkkongressen. Om det här nu skulle stämma så skulle ju det vara toppenbra och allt skulle vara frid och fröjd. Men tyvärr så stämmer ju inte det här. Någonting som är viktigt för att det ska vara ett korrekt och demokratiskt val är att det finns åtminstone två valmöjligheter, vilket det inte finns i Kina. Kina är en enpartistat (finns åtta andra partier, men dem räknas inte som en opposition då deras jobb bara är att hålla med regeringen) där de politiska ledarna utses av det kommunistiska partiets ledning och inte genom allmänna val. Kina är inte ens speciellt kommunistiskt idag då de varken strävar efter jämlikhet eller avskaffande av den privata sektorn, utan landet fungerar som ett vanligt marknadsekonomiskt land. Det är till och med så att den ekonomiska ojämlikheten är större här än på andra håll (”Kina idag” av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren – sid. 8).

Tryck- och yttrandefrihet: I och med att det socialistiska systemet är en grund för att allt ska gå runt så är det helt förbjudet att störa det här systemet genom att t.ex. skapa en regimkritisk förening och även uttrycka vissa åsikter som individ. Dock så kan man idag tala ganska fritt med varandra privat, till och med om politik, utan att t.ex. fängslas. Men det gäller att passa sig för vad man säger offentligt (”Kina idag” av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren – sid. 8).

Rättssäkerhet: Ett av Kinas största problem inom rättsväsendet är att det inte är oberoende av staten – alltså är inte alla lika inför lagen då regeringen kan styra och ställa bland fallen som de vill och därmed döma oskyldiga. Rättsväsendet har även en hel del korruption vilket man många gånger har försökt lösa genom att döma folk till döden. Korruptionen är även det en bidragande faktor till att folk inte är lika inför lagen då man kan köpa sig fri med tillräckligt mycket pengar (”Kina idag” av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren – sid. 13)!

Föreningsfrihet: Det är som sagt förbjudet att göra något som skulle störa det politiska systemet, såsom att starta en regimkritisk förening. Vill man engagera sig politiskt så finns det en tillåten organisation och det är inom kommunistpartiet (”Kina idag” av Oscar Almén, Marina Svensson, Bertil Lundahl och Björn Kjellgren – sid. 8).

Enligt dem här kriterierna skulle man kunna säga att Kina verkligen inte är ett demokratiskt land. 

Demokrati - vad är det?

Man kan definiera begreppet demokrati på många olika sätt. Den svenska riksdagen definierar en demokrati på det här sättet (enligt deras hemsida www.riksdagen.se):

En demokrati kännetecknas av att följande egenskaper finns i landet.
Folkstyre: när alla i ett land väljer vilka som ska få representera dem i t.ex. regeringen. Det ska vara allmän rösträtt och lika villkor för alla. I valen röstar alla en gång och ens röst ska vara anonym.
Tryck- och yttrandefrihet: det är grundläggande att folk får uttrycka sina åsikter i en demokrati och därigenom kunna granska/kritisera makten utan att någon myndighet lägger sig i.
Rättssäkerhet: innebär att alla ska vara lika inför lagen. Lagarna ska vara tydliga och det ska framgå vad man kan få för konsekvenser om man bryter mot lagen. Det är även viktigt att domstolen är självständig från politiken.
Föreningsfrihet: innebär att alla har rätten att gå med i och bilda en förening.

Det här är ju då den typiska bilden av en demokrati som man har om man själv lever i ett land med demokrati. Men jag anser att alla dem här sakerna inte är nödvändiga för att det ska kallas en demokrati. Definitionen av begreppet demokrati är ju "folkstyre" och det är enligt mig helt enkelt när folket har valt vem/vilka som ska styra och ställa. Så länge valet gick demokratiskt till (allmän och lika rösträtt samt vissa valmöjligheter) så är det en demokrati. Men det utesluter inte att man kan utföra odemokratiska handlingar! Man kan t.ex. ha en demokratiskt vald regering som sedan börjar förtrycka folket.

Folkrepubliken Kina

Ja, nu har vi dragit igång med projektet om (o)demokratiska länder och jag har valt att skriva om Kina. 

Kina är allmänt känt som en folkrepublik vilket egentligen borde betyda att det är ett folkstyrt land. Men med tiden så har ”folkrepublik” blivit ett begrepp för att beskriva ett land som är allt annat än folkstyrt. Ett land där man oftast bara har ett parti att välja på när det är val. Ett land där man inte får tycka och säga riktigt vad man vill. Helt enkelt ett odemokratiskt land. Men Kina kallar sig självt demokratiskt och det är just det här som jag ska diskutera under det här projektet. Är Kina demokratiskt eller inte?

Till att börja med så har Kina en president som tillhör deras kommunistiska parti. Han heter Hu Jintao och han har suttit vid makten sedan 2003. Premiärministern som heter Wen Jiabao kom till makten samma år som presidenten. Militären – Folkets befrielsearmé – har en grundläggande del i maktstrukturen.

   Med en yta på nästan 9,6 miljoner km² så är Kina världens 4e största land. De har också en av världens största befolkning (ca 1,3 miljoner). Folket talar kinesiska (eller mandarin) och betalar med valutan CNY – vilket står för Chinese yuan. Dock så använder kineserna samlingsbegreppet RMB, Renminbi, för sin valuta. Renminbi betyder ”folkets valuta”.